Jag hörde nyligen att 113.000 hissbesiktningar genomfördes under 2008. Så bra. Då slipper man kanske att fastna mellan våningarna när man släpar hem matkassarna. Men när synskadade kommer utanför dörren är nog ändå inte risken att tvingas sitta instängd i en hiss några timmar som är det största problemet. Det är trafiken.
Ljudfyrarna vid övergångsställen är ett bekymmer. Ofta fungerar de tickande apparaterna men inte så sällan är de tysta eller hörs dåligt i den starka trafiken.
Om ett trafikljus fallerar anpassar sig seende personer till situationen, antingen de är gående, cyklister eller bilister. Det lär heller inte dröja länge förrän kommunens trafik- och gatukontor är larmat. Men gravt synskadade kan inte lika lätt anpassa sig när örat inte kan uppfatta några signaler som indikerar att det är grönt. De är helt beroende av de tickande ljuden för att fortsätta den vandring de påbörjat. Tystnaden kan bli ödesdiger. I värsta fall kan det sluta riktigt illa.
Regelbundna översyner skulle lösa en del av problemet. Om kommunerna med jämna mellanrum kontrollerade ljudfyrarna skulle det förstås fortfarande hända att fyrarna inte fungerade när man kom gående. Men det skulle inträffa mindre ofta.
Det verkar som om tåg och trafikljus inte repareras förrän de är trasiga. Hissar däremot besiktigas för att undvika kommande olyckor. Så skulle det också vara vad övergångsställenas ljudsignaler beträffar. Ansvariga myndigheter borde övergå från efterhandsåtgärder till förbesiktningar av ljudfyrar. För säkerhets skull.
Lars Nord