Niklas Mattsson: Vad ska vi med färdtjänst till?

Alla människor vill ha friheten att forma sin vardag. Man vill själv kunna välja var man ska bo, vart man ska åka eller vad man ska göra på sin fritid. Man uppskattar inte att andra bestämmer i ens ställe. Man ser detta mer eller mindre som en rättighet. Det finns egentligen ingen som accepterar att någon annan talar om vad man ska göra eller när man ska göra det man har tänkt.

Fast om man är användare av färdtjänst, får man finna sig i att regler som andra sätter upp styr vardagen. Då kan man inte räkna med att man själv får bestämma sina tider. För alla resor måste samordnas och helst skulle kollektivtrafikens tidtabell gälla. För färdtjänst ska vara en förstärkning av kollektivtrafik, inte en ersättning för att man inte kan förflytta sig själv.

Vi som använder oss av färdtjänst gör inte det för att vi vill det. Vi skulle precis som ni andra vilja ha möjligheten att välja vårt färdsätt. Ni kan välja om ni ska ta er egen bil, cykla eller använda kollektivtrafiken. Det är ert eget val, ett val ni grundar på olika avväganden. Det kan vara massa olika hänsyn i dessa val, så som miljö, ekonomi eller tid. Det fantastiska i detta är att det är ni och ingen annan som avgör.

Man skulle möjligen kunna tänka sig att klimatet skulle göra att denna valfrihet begränsades. För varför ska det vara tillåtet att man sitter en i varje bil på motorvägen, när det finns pendeltåg eller att man tar bilen till löparbanan, istället för att springa hemma. Man skulle också kunna tänka sig att biltrafik förbjuds i städerna, på grund av luftföroreningar. Men detta är för stora intrång i den personliga integriteten, man måste ju låta folk få välja sitt färdsätt.

Vi som är hänvisade till att använda färdtjänst skulle också uppskatta valfrihet. Men vi får finna oss i att åka en annan tid än vi hade tänkt, att åka längre väg än den snabbaste för att hämta upp fler resenärer och att betala 25 procent högre pris än kollektivtrafiktaxan, för att vi har högre bekvämlighet än de andra kollektivt åkande. Om vi vill åka utanför det färdtjänstområde vi bor i, måste vi planera detta så att vi kan ansöka om denna resa minst två veckor innan. Inga spontana infall, allt ska planeras så att samordningseffekterna upprätthålls. Som kollektivtrafik ska det vara, men man kan åka betydligt längre än till nästa kommun med buss och pendeltåg.

Det är möjligt att kommunerna kan spara pengar på att samordna färdtjänst och sjukresor och betrakta det som en del av kollektivtrafiken, men det beror inte på att varje enskild resa blir billigare. Det beror snarare på att färre åker, eftersom man känner sig otrygg när man inte vet hur lång resan blir och när man inte vet hur länge man får vänta på sin hemresa. Äldre och funktionshindrade väljer alltså att stanna hemma och går miste om det andra kallar livskvalitet.

Niklas Mattsson styrelseledamot i
Synskadades Riksförbund i Halland