Budskap i Almedalen: Koncentrera era budskap!

Prioritera era budskap, annars blir ni ihjälkramade! Det sade PR-konsulten Jean-Daniel Maurin och fick medhåll av Svensk Handels omvärldsanalytiker Meta Troell. Båda uppmanade uppmanade också handikapprörelsen att sätta en prislapp på sina önskemål och hitta de ekonomiska fördelarna för motparten.

Solhatt var ett måste i värmen i Visby.

Solen sken och det var varmt och intensivt i  i Almedalen. Politiska partier, företag och organisationer tävlade i Visby om allmänhetens och medierna uppmärksamhet. Bland 1400 seminarier hade Synskadades Riksförbund tillsammans med fyra andra organisationer* ordnat ett seminarium på temat: Hur mycket får en mänsklig rättighet kosta?

Bakgrunden till seminariet är den utredning föreslår att bristande tillgänglighet ska vara grund för diskriminering enligt lag. Samtidig vill regeringen utreda kostnaderna ytterligare vilket handikapprörelsen reagerat negativt på.

Men seminariet kom mer att handla om hur det kommer sig att de flesta politiker håller med om de krav som ställs från handikapprörelsen, men att det sedan görs så lite för att förverkliga önskemålen. Blir vi ihjälkramade?

På seminariet som var fullsatt till sista platsen, fanns en stor samsyn om att rörelsen behöver arbeta på ett nytt sätt. Det gamla sättet fungerar uppenbarligen inte längre.

Agera som medborgarrättsorganisationer

– Vi måste sluta svara på alla möjliga remisser och vara lite mera obstinata, sade Urban Fernquist från SRF.

– Fuck off remisser, menar du, sade moderatorn Alexandra Pascalidou och satte därmed fingret på handikapprörelsens dilemma: För otydlig och luddig. Kommentaren drog ner en kratig skrattsalva och applåd.

Den gemensamma synen som var tydlig på mötet, innebär att organisationerna bör agera som medborgarrättsorganisationer istället för föreningar som ska tillgodose olika personers behov beroende vilken del av kroppen som inte fungerar.

Segregerat

Lars Lööw, tidigare handikappombudsman menade att Sverige är ett segregerat samhälle men att vi är för stolta för att erkänna detta.

– Se på USA där är handikapprörelsen med i beslutsprocesserna på ett annat sätt. De accepterar inte att beslut tas som inte är förankrade hos dem: ”Nothing about us without us”, är deras devis, sade Lars Lööw.

Alexandra Pascalidou var moderator på det fullsatta seminariet.

– Är ni gnälliga kravmaskiner som ingen längre lyssnar på, frågade Alexandra Pascalidou?

– Kanske är det en ny stereotyp bild som man vill pådyvla oss frågade retoriskt Tiina utan att närmre förklara vem ”man” är.

Seminariedeltagarna gick in på  hur handikapprörelsen ska förändras för att få ut sitt budskap och inte uppfattas som gnällig. Det faktum att till exempel sysselsättningen bland personer med funktionsnedsättning endast är 50 procent och att bara 15 procent av dessa arbetar heltid borde inte lämna någon politiker oberörd.

Konsumtion för 130 miljarder

Meta Troell från Svensk Handel, en organisation som organiserar detaljhandeln, fick all att dra efter andan då hon påstod att värdet av den konsumtion som alla personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga skule kunna stå för uppgår till 130 miljarder kronor.

– Det är förstås pengar som vi inte vill säga nej till och jag försöker få näringsidkare att förstå vad det betyder att deras butiker är tillgängliga. Om handeln blev tillgänglig skulle det innebära ytterligare 130 miljarder i inkomster för dem.

– Och ibland skulle man inte behöva göra mer än att ha en skyltdocka i rullstol för att locka till sig fler kunder, sade hon.

Meta Troell menade också att handikapprörelsen måste tala med en röst för att bli hörda och fick genast medhåll av PR-konsulten Jean-Daniel Maurin på Westanders PR-byrå.

Han menade att handikapprörelsen i allmänhet uppfattas som en aldrig outtröttlig kravmaskin.

– Om ni kommer med en lista på 101 punkter som ni vill åtgärda så blir politikerna förvirrade. De behöver hjälp att prioritera. Ta en eller högst tre saker och arbeta med dem gentemot medierna, politikerna och i er egen PR-verksamhet, sade Jean-Daniel Maurin.

– Ja, det är lätt att det bästa blir det godas fiende sade Lars Löw och exemplifierade med byggandet av studentlägenheter.

– Om lägenheterna som idag är 14 kvadratmeter ska förses med både hiss och toalett där man kan vända med en rullstol blir de inte byggda alls. Är det bättre eller kan vi acceptera att ha olika stora lägenheter för personer med funktionshinder och andra? frågade sig Lars Löw.

Bra att göra jämförelser

Både Lars Löw och  Jean-Daniel Maurin menade att handikapprörelsen har allt att vinna på att  göra jämförelser mellan olika kommuner.

– En jämförelse i t ex tillgänglighet mellan olika kommuner är en utmärkt idé och ger god PR. Ingen vill ligga sist på en lista och man kommer att agera för att inte hamna sist igen, menade de båda.

Men om man jämför olika kommuner bör man också hjälpa kommunerna genom att ge exempel på hur de ska kunna bli bättre.

Ambassadörer

– Hitta ambassadörer och vänd er till allmänheten. Ju tillgängligare för några desto bättre för fler, sade Meta Troell och berättade hu hon lyckats få flera detaljhandlare att öka sin omsättning genom att vända sig till invandrare och nu arbetar med att få handlarna att göra sina lokaler mer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

 Samtidigt ute i Visby pågick flera politikermöten. Maud Olofson skulle talade i Almedalen och socialdemokraterna kallade till presskonferens om vården. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin avgick och Tobias Billström övertog hans ministerpost. Hörselskadade ungdomar intervjuades i Rapport om varför de kräver att teckenspråket ska få officiell status i Eu. Till hösten är det val och många frågor slåss om uppmärksamheten.

På väg hem från Almedalen klingar Jean-Daniel Maurins budskap i mitt huvud. Prioritera, ta en fråga åt gången och driv den. Då får ni störst effekt.

Lennart Håkansson

*De övriga var Hörselskadades Riksförbund, Förbundet Sveriges Dövblinda, Personskadeförbundet och DHR, förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder.