Det blir gärna att man som synskadad tycker att det mesta i samhället går åt fel håll. Desto mer skall man kanske glädja sig åt när något positivt inträffar. Nu har det hänt. Det blir lättare att få hjälp när man stödjer eller vårdar anhöriga.
Vissa synskadade har en så svår funktionsnedsättning att de är beroende av insatser från närstående för att klara sitt dagliga liv. Men vissa tar också själva hand om och även vårdar någon anhörig. Det kan röra sig om gamla föräldrar eller kanske det egna barnet med en grav synskada.
För närstående som gör insatarna kan det kännas tungt, kanske övermäktigt att ständigt stå på pass och vara behjälplig vid behov. Kommunerna har då kunnat rycka in och erbjuda stöd och avlastning om de så funnit lämpligt. Denna frivilliglinje är nu övergiven. Kommunerna har blivit skyldiga att erbjuda tjänsten enligt en ny bestämmelse i socialtjänstlagen.
Denna nyhet kan vi ha med oss i bagaget när vi nästa gång möter en tredskande handläggare eller politiker som kanske inte riktigt följt med den senaste utvecklingen inom socialtjänstområdet.
Lars Nord.