För en tid sedan hörde jag en ledande kommunalpolitiker uttrycka sin belåtenhet över att alla partier i fullmäktige var välvilligt inställda till funktionshindrade. Det underliggande budskapet var att vi synskadade borde vara glada åt detta. Men det skall vi inte vara. Budskapet är förrädiskt. Det avslöjar egentligen bara att våra intressepolitiska frågor avpolitiserats. Att de förpassats längst in i en garderob för sådant som de politiska partierna inte behöver bry sig så mycket om.
I ett demokratiskt samhälle som vårt med dess omfattande offentliga sektor fördelas gemensamma resurser i hög grad på den politiska scenen. Grupper vilkas behov och intressen inte lyfts fram och öppet diskuteras i offentligheten och de politiska församlingarna blir åsidosatta. De politiska kostnaderna blir små.
Mindre röststarka grupper som vi synskadade riskerar alltid att nonchaleras. Om de politiska partierna mer eller mindre medvetet bestämmer sig för att inte uppmärksamma och debattera våra intressepolitiska krav blir det desto mer att dela på för de grupper vilkas röster väger tyngre.
Det kan vara lockande att få sina frågor avpolitiserade. Det intressepolitiska arbetet blir bekvämare så. Men konsekvenserna i form av försämrade levnadsvillkor blir desto allvaligare.
Lars Nord