Jag heter Tiina Nummi-Södergren och är ordförande i Synskadades riksförbund. Det är premiär för oss att blogga så det känns spännande. Jag vill berätta för er om en nordisk konferens som vi hade i förra veckan. Synskadade ledare från alla de nordiska länderna var här och diskuterade information i vardagen. Vad betyder det då?

Jo, det är allt från hur man löser saker hemma, får veta vad det är för TV-program, vad det står i posten, om man skall köpa något var kan man köpa det och hur mycket kostar det. Saker att göra på fritiden, alla kursutbud nu på hösten, hur får våra medlemmar del av det? Det är ju också skillnad om man går i skolan och om man jobbar eller är pensionär. Mycket av svaren på de här frågorna är att via dator och internet få reda på saker. Men för de som inte har en dator eller får anpassningar till den så man kan använda den. Det kan vara en punktskriftsdisplay, ett syntetiskt tal eller förstoringsprogram.

För första gången var barnfrågorna något som genomsyrade hela konferensen. I alla de nordiska länderna finns det problem med att synskadade barn inte får del av vad som händer i skolan fullt ut. Man befias från idrott och geometri i all välmening men ni fattar ju själva, visst måste man röra på sig och det måste man ju börja med när man är liten. Det går att lösa de här problemen med lite fantasi och andra metoder än de man använder varje dag. Vi bestämde oss för att föra ut det i varje land tillbarnen och deras föräldrar, till skolpersonal och till olika anordnare av aktiviteter för barn och ungdomar.

Ett uttalande togs också till det svenska EU-ordförandeskapet. Där tog vi fasta på att diskrimineringsfrågorna inom EU tycks sova törnrosasömn, trots ett likabehandlingsdirektiv som EU har tagit där människor med funktionsnedsättning är målgrupp. Vi lyhfte fram rätten att lära sig punktskrift som elev i skolan, också om man blir synskadad som vuxen. Det vill vi ha in i svensk lagstiftning det har man lyckats med i Norge, då skall det ju inte vara så svårt här heller. Nya skollagen ses ju över som bäst.

Vi fick snabbt svar från statsrådsberedningen att de mottagit vårt uttalande och att frågorna ju är viktiga. Nu gäller det bara att följa upp så de inte drunknar i allt annat brus eller gör törnrosa sällskap i slummern.