KONVENTION PÅ UNDANTAG
Honnörsorden kommer och går i den allmänna debatten. Sedan en tid tillbaka talar man ofta om mänskliga rättigheter (MR). Men oftast är det enbart vissa rättigheter som kommer på tal. Vår egen FN-konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning tenderar att komma på undantag.

Arbetet för MR i Sverige är helt dominerat av problem som framför allt kopplas ihop med diktaturstater där människor förföljs, kanske torteras och dödas för sina åsikters skull. Flyktingars asylrätt, diskriminerade minoriteter och jämställdhet är exempel på andra mer närliggande frågor som också kan dyka upp i detta sammanhang.

Vi kan alla hålla med om att sådana MR-problem är angelägna. De finns även med i vår konvention. Men därtill har vi specifika krav. De rör bland annat rätten till tilllgänglig fysisk miljö och digital teknik. De rör dessutom vad man kan kalla sociala rättigheter. Arbete, delaktighet och rimliga levnadsvillkor är några av de behov som då lyfts fram.

Vår konvention har en given plats i arbetet för mänskliga rättigheter. Den är en i raden av flera dokument som FN antagit och som Sverige har förplitigat sig att följa. Den gäller hos oss sedan 2009.

De rättigheter som särskilt berör oss omges av nästan total tystnad i MR-debatten. Få är de politiker som nämner dem, få är de statliga och kommunala myndigheter som tillämpar dem, få är de medborgare som känner till dem.

Tystnaden som omger vår konvention måste brytas. Om inte riskerar vi att förlora ett skarpt vapen i kampen för att underlätta tillvaron för synskadade och andra personer med funktionsnedsättning.
Lars Nord