Gnäller vi synskadade? Ibland för man höra det. Att vi är fordrande och anspråksfulla i våra krav och önskemål. Vi borde i stället vara nöjda med de insatser som samhället trots allt gör för att underlätta vår tillvaro.
Det händer förstås att vi är gnälliga. Precis som alla människor. Men är vi mer gnälliga än andra? Är vårt missnöje berättigat eller inte?
Ett område där SRF brukar ställa krav på speciella insatser rör arbetsmarknaden. Vi hänvisar till statistik som visar att synskadade har mycket lägre sysselsättningsgrad och mycket högre arbetslöshet än löntagare i allmänhet. Är det gnälligt att kräva att något måste göras åt de dystra arbetsmarknadssiffrorna?
Ett annat område där SRF agerar gäller hälsa. Vi pekar på att synskadade oftare är sjuka och har lägre medellivslängd i jämförelse med befolkningen i övrigt. Personlig service och möjlighet att komma ut i samhället för att bryta isolering är några av de krav vi framför mot denna bakgrund.
Ytterligare ett verksamhetsområde avser deltagande och engagemang i samhället. Synskadade befinner sig i underläge på grund av sina svårigheter att tillgodogöra sig skriven text. SRF fodrar att vi skall kunna ta del av samma information och upplysningar som seende. Är det gnälligt?
Så är bilden inom område efter område. Synskadade har sämre levnadsförhållanden än människor i gemen. SRF reser därför anspråk på åtgärder från myndigheters och politikers sida.
Numera har SRFs intressepolitik dessutom blivit sanktionerad av Sveriges regering och riksdag. FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning vann laga kraft här i landeti för drygt ett år sedan. Knappast något av SRFs krav är oförenligt vare sig med konventionens anda eller dess bokstav. Personer med funktionsnedsättning har rätt att leva under samma villkor som andra är konventionens bärande tanke.
I viss mån kommer vi alltid att möta anklagelser för gnäll oberoende av hur vi beter oss och vad vi säger. Det kan vi inte göra någonting åt. Men påståenden om gnäll kommer även från personer som vi kan tycka är nyanserade och förnuftiga. Då måste vi fundera över vad det negativa omdömet kan bero på.
En orsak kan vara att kritikerna har en eftersläpande otidsenlig uppfattning om funktionsnedsättningar. Man har inte tagit till sig synsättet att en funktionsnedsättning framför allt kan föras tillbaka på samhällets ofullkomlighet.
Kunskapsluckor om synskadades vardagsliv kan vara ett annat skäl. Innebörden av FN-konventionen och dess långtgående rättigheter har heller inte trängt igenom än.
Politik kan nog också spela in. Våra önskemål kan ställas mot andra gruppers och förminskas genom talet om gnäll.
Oberoende av förklaringar till gnället måste vi söka ändra på saken. Delvis är det ett tekniskt problem. Vi kan fråga oss om våra budskap kommer vid lämplig tidpunkt, om de är riktigt utformade, om de riktas till rätt målgrupp och så vidare. Dä är det en svår men inte omöjlig uppgift. Betydligt tuffare är det att ändra attityder och öka kunskapen om våra levnadsvillkor.
Under överskådlig tid får vi nog leva med gnäll, oberättigat eller inte.
Lars Nord