Arbete en mänsklig rättighet

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ratificerades 2009 i Sverige.

Konventionens artikel 27, om arbete och sysselsättning, som är en av de mest omfattande säger följande:

"Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Det innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Konventionsstaterna ska skydda och främja förverkligande av rätten till arbete, däribland för personer som förvärvar funktionsnedsättning under anställning, genom att vidta ändamålsenliga åtgärder, däribland lagstiftning, ... "

För att kunna leva upp till rätten till arbete ska staten enligt konventionen vidta en rad åtgärder. Vi lyfter här fram, och kommenterar kort, de som vi anser mest centrala för personer med synnedsättning, och som vi vill se förverkligade:

Vill du läsa mer om de specifika krav som SRF ställer för att förbättra möjligheterna på arbetsmarknaden för personer med synnedsättning kan du göra det här.

"a) förbjuda diskriminering på grund av funktionsnedsättning med avseende på alla frågor som gäller alla former av yrkesverksamhet, ..."

Sverige har idag en relativt väl utarbetad lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet, Men förutom en lagstiftning behövs även en tydligare information och påverkan av arbetsgivare för att bryta de negativa attityder som möter många med synnedsättning i dag.

"e) främja möjligheter till anställning och befordran för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden och hjälp med att finna, erhålla, bibehålla och återgå till en anställning,"

Här har de särskilda arbetsmarknadspolitiska stöden som finns stor betydelse. Vi anser dock att nivåerna för de särskilda lönestöden för personer med funktionsnedsättning måste höjas. De fungerar som ett stimulansmedel för både privata och offentliga arbetsgivare att våga anställa trots farhågor för lägre produktivitet, ekonomisk belastning eller praktiska problem. Om dessa lönestöd är för låga tappar de sin effektivitet som stimulansmedel. Risken är också att personer med funktionsnedsättning hamnar i låglöneyrken och får sämre möjligheter till befordran och sämre åtkomst till höglöneyrken.

Vi anser det också viktigt att möjligheten till kostnadsfri rådgivning från arbetsförmedlingens specialister för arbetsgivare som har eller får en anställd med synnedsättning återinförs. Vi anser också att Arbetsförmedlingen måste se till att det finns utbildade SIUS-konsulenter för synskadade inom samtliga arbetsmarknadsområden,

"f) främja möjligheterna till egenföretagande, företagande, utveckling av kooperativ samt till att starta eget företag,"

Vi anser att vi borde kunna pröva det gamla kravet att personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga ska kunna få lönebidrag vid start och drift av eget företag.

"g) anställa personer med funktionsnedsättning i den offentliga sektorn,"

Här är en åtgärd som politiker och tjänstemän själva styr över och som borde gå att utveckla betydligt. Vi anser att alla kommuner, regioner och landsting såväl som alla myndigheter ska anta politiskt beslutade riktlinjer/handlingsplaner, inkluderande mätbara mål, för hur man ska förbättra möjligheterna på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättningar.

"i) säkerställa att skälig anpassning på arbetsplatsen erbjuds personer med funktionsnedsättning,"

I anpassningen av arbetsplatsen ingår självklart rätten till adekvata arbetshjälpmedel. Den splittring som idag finns i ansvaret för hjälpmedel är negativ och bidrar bara till onödig byråkrati och rättsosäkerhet. Vi förordar att Arbetsförmedlingen får hela ansvaret för arbetshjälpmedel, men vi anser samtidigt att Arbetsförmedlingens ärendehantering behöver snabbas på och effektiviseras.

"h) främja anställning av personer med funktionsnedsättning inom den privata sektorn.."

Vi tror att det offentliga Sverige, genom såväl kommuner och landsting som myndigheter, kan använda olika styrmedel för att bättre än idag främja att privata arbetsgivare anställer personer med funktionsnedsättning. I upphandlingar kan krav till exempel ställas på fysisk tillgänglig arbetsmiljö, på att endast programvaror och IT-baserade verktyg som är användbara tillsammans med förstoringsprogram och skärmläsare utvecklas och används och på att personer med funktionsnedsättning rekryteras för att öka mångfalden.

"j) främja att personer med funktionsnedsättning tillägnar sig arbetserfarenhet på den öppna arbetsmarknaden,"

Även här kan det offentliga Sverige ta ett större ansvar genom att mer än idag erbjuda praktikplatser, traineeprogram och sommarjobb särskilt för ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar.

"k) främja program avseende yrkesinriktad och yrkesmässig rehabilitering, bibehållande i arbete och återinträde i arbete för personer med funktionsnedsättning."

Vi är övertygade om att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen för personer med synnedsättning behöver specialiseras och centraliseras. För en liten grupp med så specifika behov som personer med synnedsättning utgör behöver det finnas ett nationellt center där kompetens och resurser kan samlas. Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen behöver i högre grad än idag utgå från individens egna förutsättningar och behov. Den behöver också mer än idag sikta mot att alla med synnedsättning ska få möjlighet att vara konkurrenskraftiga resurser på en krävande och föränderlig arbetsmarknad.

Om ovanstående förverkligas, och det krävs enligt FN-konventionen, så är vi övertygade om att betydligt fler synskadade kommer att kunna försörja sig på eget arbete samt att utanförskap, fattigdom och diskriminering minskar.