SRF:s syn på en bra habilitering

Vilka frågor är centrala för en bra habilitering?

För att rätten till delaktighet och utveckling ska uppnås krävs ett inkluderande förhållningssätt hos alla personer som ska stötta barn och ungdomar med synnedsättning. Insatserna ska självklart utgå från barnets och familjens behov. Detta förutsätter en individuell plan, som är en rättighet enligt hälso- och sjukvårdslagen. Läs mer om individuell plan här [extern sida].

SRF ställer följande frågor till landstingen:

  1. Vilka rutiner finns och vilket stöd får familjen vid upptäckt av synnedsättning hos barnet?
  2. Vilka stödresurser sätts in för:
    - Barn som har synnedsättning och ytterligare funktionsnedsättningar
    - Barn med svår synnedsättning och blindhet?
    - Synsvaga barn?
  3. Hur sker samordningen av olika resurser?
  4. Hur tillgodoses följande behov:
    - Föräldrastöd, för små barn som tonåringar, stöd till syskon, mor- och farföräldrar och andra nära barnet,
    - pedagogisk stimulans (begrepps- och rumsuppfattning o.s.v.)
    - motorisk stimulans (kroppskännedom och rörelseträning)
    - synträning
    - hjälpmedel, pedagogiska leksaker
    - socialt samspel
    - psykosocialt stöd enskilt och i grupp för barn, identitetsutveckling
    - stöd i frigörelseprocessen
    - föräldrautbildning
  5. Finns kunskapen om habiliteringsbehov hos barn med synnedsättning i landstingets olika verksamheter?
  6. Görs individuella planer för varje barn?
  7. Vilket ansvar tar landstinget i förskola/skola för barn och ungdomar med synnedsättning? Hur?
  8. Hur många barn med synnedsättning finns det i landstinget?
  9. Vilka habiliteringsresurser finns i landstinget idag? Personalkategorier?

Samordning av habilitering

Hälso- och sjukvårdslagen reglerar landstingens skyldighet att erbjuda habilitering. Socialstyrelsen har utarbetat riktlinjer för hur olika resurser bättre måste samordnas. Habiliteringen för barn med synnedsättning måste utvecklas i landstingen. Samordning och kontaktperson för familjerna är centrala frågor.

De flesta landstings barn- och ungdomshabiliteringar har inte barn och ungdomar med enbart synnedsättning som självklar målgrupp. Samtidigt har inte alla syncentraler den breda kompetens som krävs för att erbjuda en allsidig habilitering. Intentionerna om samordning måste även avse statens specialpedagogiska stöd samt stödresurser i kommunen.

SRF anser att detta måste regleras i samverkansavtal.

Vad är ett specialistteam för barn och unga med synnedsättning?

För att uppnå ett allsidigt habiliteringsstöd, krävs olika kompetenser, samordning av dessa samt inflytande för vårdnadshavare, barn och ungdomar.
Hur resurserna organiseras i landstinget kan variera, men får inte bli ett hinder för en allsidig habilitering. Specialistteamet för barn och ungdomar med synnedsättningar måste ha en bred och tvärfacklig sammansättning, som medger insatser såväl av medicinsk, psykologisk, social, motorisk, pedagogisk som optisk art.

Yrkesgrupper som bör ingå är:

  • ögonläkare
  • barnläkare
  • optiker
  • kurator
  • psykolog
  • synpedagog
  • Arbetsterapeut
  • sjukgymnast
  • förskollärare
  • dataspecialister

Egen erfarenhet av synnedsättning, inom personalteamet, ser SRF som en del i allsidigheten och ger en djupare förståelse för brukarperspektivet. Enligt lag är landstingen skyldiga att samverka med brukarorganisationerna och SRF bör betraktas som en resurs.

Lagen om stöd och service [extern sida].