Kommunal support

Synskadades Riksförbund anser att alla kommuner bör ha särskilt utbildad personal som kan ge support till personer med synskada. Inriktningen på supporten ska vara hjälp till självhjälp.

Syftet med supporten ska vara att personer med synskada vinner:

  • ökad egenkontroll över sin vardag,
  • ökad säkerhet i hem och närmiljö,
  • ökad delaktighet,
  • ökad livskvalité.

Kommunen vinner:

  • ekonomiskt genom minskat service- och hjälpbehov hos personer med synskada,
  • mer aktiva medborgare som kan bidra till en positiv samhällsutveckling.

SRF:s förslag till hur supporten kan se ut

  • Supportfunktionen bör ges en organisatorisk hemvist som tydliggör den roll personal som arbetar med support har.
  • Personal som ger support till synskadade bör ha utbildning motsvarande den heminstruktörsutbildning som ges vid vissa folkhögskolor.
  • Den support som kommunen ger ska utredas och fastställas i en åtgärdsplan med beaktande av en helhetssyn på personens situation. Kunskap bör hämtas in från tidigare kontakter i kommunen och syncentral (om personen varit på syncentral). Utredning av behov görs via en hembesöksrapport.
  • Den support som synskadade får ska vara kostnadsfri för den enskilde, då det i grunden är en insats som ska medföra minskat behov av annat stöd och service från kommunen.

Bakgrund

För drygt 20 år sedan initierade SRF försök med kommunala heminstruktörer. I den situation som uppstår, när en person blir synskadad, har den första aktiverande åtgärden ofta en avgörande betydelse för hur den fortsatta rehabiliteringen lyckas. Att helt eller delvis mista synen leder för de flesta till en svår omställningsprocess. Det är i hemmet och med de dagliga sysslorna som behovet av stöd till "återanpassning" är störst.
 
Heminstruktörens uppgift var att ge hjälp till självhjälp, med syftet att stödja den synskadades förmåga att klara eget boende och att i övrigt leva ett så normalt, aktivt och självständigt liv som möjligt.

Det har varit ett framgångsrikt projekt som utvecklats och levt vidare. Samhällsutvecklingen har nu förändrat situationen på några avgörande punkter som gör att det finns behov av förändring.

När heminstruktörsverksamheten byggdes upp skedde det i en tid av kommunal expansion på en rad områden. Ekonomin var bättre i den kommunala sektorn, och tidsandan var en annan. ”Den svenska modellen” stod på sin höjdpunkt.

I den verklighet vi nu lever med knappa ekonomiska ramar, en ideologi som mer utvecklas i individualistisk riktning och en snävare syn på vad det kommunala ansvaret omfattar är det nödvändigt att omdefiniera heminstruktörernas roll. Landstingens ansvar för rehabilitering har förtydligats genom förändringar i HSL, och det kommunala ansvaret för rehabilitering regleras inom Ädelrefomen (som inte omfattar personer med synskada).

Situationen idag är att dels minskar det totala antalet heminstruktörer och dels har arbetsuppgifterna förändrats i flera avseenden. Den stora förändringen är att de flesta heminstruktörer idag arbetar också med personer som har en hörselskada. Detta är i grunden en positiv utveckling eftersom många äldre har både syn- och hörselproblem. Kunskap behövs därför inom båda områdena. Den negativa sidan är att resurserna urholkats för personer med synskada.

Vi har nu kommit till en punkt där en genomgripande förändring måste ske av verksamheten för att heminstruktören ska kunna fylla den viktiga roll som krävs för att personer med synskada ska kunna uppnå full delaktighet i samhällslivet. Kommunen har ett stort ansvar att ge hjälp och råd till sina kommunmedlemmar.

Centrala avsnitt ur Socialtjänstlagen

Innehållet i Socialtjänstlagen är välkänt, men vi vill kort peka på några centrala avsnitt som är grunden till kommunens ansvar för att ge support till synskadade.

1 kap. Socialtjänstens mål
1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
– ekonomiska och sociala trygghet,
– jämlikhet i levnadsvillkor,
– aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. 
3 kap. Socialnämndens uppgifter
1 § Till socialnämndens uppgifter hör att
– genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden,
– svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det.
6 § Socialnämnden bör genom hemtjänst, dagverksamheter eller annan liknande social tjänst underlätta för den enskilde att bo hemma och att ha kontakt med andra. 
5 kap. Särskilda bestämmelser för olika grupper
Människor med funktionshinder
7 § Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.

Uppgifter för kommunal support till synskadade

I rapporten ”Om samverkan kring äldre personers rehabilitering och habilitering” som gavs ut av Kommunförbundet och Landstingsförbundet 2002 sägs: ”Rehabilitering av äldre är en process som sträcker sig över lång tid. Men det rör sig inte om en egen process utan rehabiliteringen måste vara en integrerad del av vården och omsorgen. Därför är det ofta svårt att definiera när den ena huvudmannens ansvar slutar och den andres börjar. Följaktligen är det även svårt att förorda en generell organisation som kan gälla för alla situationer.” (s 21)

Här uttrycks att det inte finns, eller ska finnas vattentäta skott mellan insatser från de två huvudmännen. Handikappolitik innehåller grovt sett tre huvudområden; generell tillgänglighet i samhället, rehabilitering/support och service.

Rehabiliteringens huvuduppgift är att ge en person goda färdigheter i kompensatoriska tekniker mm. När en person har förvärvat en färdighet, t ex att behärska käppteknik finns dock fortfarande ha behov av att lära sig hitta just där personen bor och normalt rör sig. Den senare uppgiften är en support som egentligen inte rör primär färdighetsträning och därför kan ses som ett kommunalt ansvar. Det finns stora vinster i en sådan support som syftar till att praktiskt omsätta kunskaper från landstingets rehabilitering i det dagliga livet. Utan den ytterligare träning som det kan ge är det alltför vanligt att en person passiviseras och utvecklar ett större hjälpbehov än vad som skulle vara nödvändigt.

Support för personer med synskada bör omfatta:

  • Fortsatt träning av kunskaper och färdigheter i den dagliga livsföringen, hushållsarbete, ringa, skriva, hygien och kläder mm.
  • Åtgärder för att minska risk för olyckor i hemmet, särskilt fallolyckor.
  • Stöd i att lära sig orientera i och omkring bostaden samt till och från serviceinrättningar.
  • Motivera till aktivt deltagande i samhällslivet, fritidsaktiviteter, kulturellt och politiskt.
  • Informera och ge råd till personal inom hemtjänsten och på servicehus.
  • Informera anhöriga och närstående samt att verka för att den synskadades fysiska och psykiska miljö tillåter ett aktivt och självständigt liv.
  • Efter en intensivperiod, som kan variera avsevärt i längd beroende på den enskildes behov, ska utvärdering ske för ny behovsbedömning.

Utbildning av kommunal personal

SRF anser att den utbildning som de personer som ska ge support till synskadade bör ha i stor utsträckning kan utbildningen bygga på den heminstruktörsutbildning som idag finns vid vissa folkhögskolor. Utbildningen bör dock ses över och anpassas nära till de uppgifter som beskrivs i denna PM.