Tillgänglig kollektivtrafik

Att ha nedsatt syn eller att helt sakna synförmåga innebär att det är svårt att orientera sig och att ta del av information. Dessa svårigheter är påtagliga i främmande miljöer och när vi ska resa och ta oss till olika platser.

Problemen beskrivs oftast som praktiska tillgänglighetsfrågor, men man måste även beakta individuella skillnader att ta sig fram på egen hand. Vi hävdar att man måste se dessa faktorer - tillgänglighetskrav, individuella förutsättningar, behov av personlig service, flera funktionshinder, extra koncentrationskrav (handikapprelaterad stress) - som en helhet.

Den enskildes förutsättningar att kunna resa självständigt kan skifta från tillfälle till tillfälle.

Därför är valet för oss inte så enkelt - färdtjänst eller kollektiva färdmedel. Att välja alternativet att promenera, ta cykeln eller den egna bilen, saknas oftast för oss. Några av oss behöver därför alltid åka färdtjänst, några av oss kan ofta åka kollektivt, men behöver färdtjänsten då vi ska till en för oss oskänd ny plats. 

Det måste betraktas som en mänsklig rättighet att kunna förflytta sig tryggt, säkert och effektivt. Det handlar om att kunna vara delaktig i samhällslivet. För att detta ska bli möjligt krävs:

En fjärrtrafik som innefattar:

  • En personlig service till och från transportmedlet samt vid byte mellan olika transportmedel eller bolag.
  • Ett informationssystem som är tillgängligt även för oss synskadade.
  • Ett lättillgängligt system för biljettinköp, där prisdiskriminering undanröjs bl.a. på grund av otillgänglighet. Personlig service, talande biljettautomater, direktköp av biljett på tåget, biljettlöst system via telefon/internetbeställning, är sådana exempel.
  • Rutiner som möjliggör för ledarhundsförare att kunna resa obehindrat.

En kollektivtrafik som innefattar:

  • Möjlighet till personlig service.
  • Tillgänglig information, bl a med automatiska linje-, destinations- och hållplatsutrop.
  • Orienteringssystem och genomtänkt design på färdmedel, terminaler, hållplatser och perronger som underlättar tillgänglighet, användbarhet och garanterar säkerhet.
  • Rutiner som möjliggör för ledarhundsförare att kunna resa obehindrat.

Det måste också finnas en fungerande ledsagning mellan olika färdmedel.

  1. Ledsagning inom kollektivtrafiken

    Flexibelt resande för människor med synnedsättning.