Mot en svart botten med gula prickar står det #säkrahandkappersättningen

Brister i regeringsförslag till ny merkostnadsersättning


Den 9 januari sände Synskadades Riksförbund en skrivelse till riksdagen om bristerna i regeringens förslag till en ny merkostnadsersättning.

Brister i regeringens förslag till ny merkostnadsersättning

Ladda ner dokumentet.

Enligt den lagrådsremiss om reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning som regeringen beslutade 23 november 2017 ska nuvarande handikappersättning avskaffas och ersättas med en så kallad merkostnadsersättning.
Synskadades Riksförbund ser flera brister och faror med förslaget. En sådan reform skulle slå hårt mot synskadades ekonomi, vardagsliv och personliga integritet. Den skulle också minska egenmakt och självbestämmande för denna grupp.

Det största problemet med förslaget är att den schablonersättning som blinda och gravt synskadade enligt nuvarande lagtext har rätt till tas bort. Det är vidare inte tillräckligt tydligt formulerat vilka och hur stora kostnader som kan ersättas i framtiden, vilket öppnar för godtyckliga och rättsosäkra bedömningar. Förslaget bortser helt ifrån synskadades specifika situation, vilket gör att vår grupp drabbas på ett orimligt sätt av förändringen.

Med anledning av detta vill Synskadades Riksförbund uppmana dig och ditt parti att inte ge stöd till den proposition som regeringen kommer lägga fram i denna fråga. I det följande beskriver vi mer ingående de brister och faror vi ser med förslaget.

Mindre egenmakt och rättssäkerhet utan schablonersättning

Den mest framträdande bristen med förslaget om en ny merkostnadsersättning är att den nuvarande schablon som personer med grav synnedsättning enligt gällande lagstiftning har rätt till kommer att försvinna.
Stora delar av de merkostnader som personer med synnedsättning har är svåra att precisera och beräkna. Den med nedsatt syn har exempelvis:

  • Svårare än andra att hitta extrapriser. Ofta vet individen inte ens ifall det finns särskilda erbjudanden och vad de i så fall innebär.
  • Ett extra stort slitage på skor och kläder – både på grund av särskilt stor nötning vid användning och på grund av tätare tvättar.
  • Kostnader för viss städning och underhåll av hemmet som den som ser inte har.
  • Kostnader för gentjänster till vänner och anhöriga som på frivillig basis hjälper till med praktiska saker som kan relateras till synnedsättningen. 

Till detta kommer att synskadade ofta har en svag ekonomi på grund av svårigheter att få arbete, uppenbara svårigheter att ta tillfälliga jobb, att man inte kan dryga ut studiebidrag och studielån med extrajobb och så vidare. Här har handikappersättningen i alla fall givit någon form av kompensation. Den nya merkostnadsersättningen tar ingen hänsyn till sådana omständigheter.

Ett annat allvarligt problem är att då schablonen tas bort läggs makten hos Försäkringskassan istället för hos individen. För den som inte enkelt kan redogöra för sina utgifter i detalj och som inte kan argumentera för sig, kommer försämringen bli mycket kännbar. Risken för ökat utanförskap, mindre självständighet och sämre psykisk hälsa är uppenbar. Den nya ersättningen blir därmed mindre jämlik och mer rättsosäker. 

Större osäkerhet med tidsbegränsade tillstånd

I lagrådsremissen föreslås också att ersättningen ska omprövas minst var fjärde år om det inte finns särskilda skäl för annat. Tillsammans med att den nuvarande schablonnivån försvinner kan detta skapa onödig stress och extra stora svårigheter att långsiktigt planera sin ekonomi för en grupp som redan från början har sämre möjligheter till en god och stabil ekonomi. 

Vi anser att en ny lagstiftning istället måste garantera rätten till tillsvidare-tillstånd för de som har varaktiga funktionsnedsättningar. 

Risk för godtyckliga bedömningar

Vidare behöver det redan i en eventuellt ny lagtext eller i förarbetena till denna definieras vilka kostnader som en person med synnedsättning kan söka merkostnadsersättning för. Detta har inte gjorts på ett tillräckligt tydligt sätt i lagrådsremissen. 

Exempel på kostnader eller kostnadsslag som är specifika för personer med synnedsättning är: 

  • Kostnader som kan uppstå i samband med ledsagning, syntolkning eller annat synstöd, som till exempel ledsagares biljetter vid bio, teater eller andra kulturevenemang.
  • Kostnader som endast uppstår för den som har ledarhund, är enligt en dom i Högsta förvaltningsdomstolen, inte avdragsgilla.
  • Kostnader för praktisk hjälp i hemmet eller närmiljön som behövs på grund av synnedsättningen. 

Sådana kostnader måste definieras redan i förarbetena till en ny lagtext annars är risken överhängande att domstolspraxis eller föreskrifter inte ser dessa kostnader som ersättningsbara. 

Kostnader som inte kommer ersättas

I lagrådsremissen står det att ”När en anhörig eller annan närstående tillgodoser ett hjälpbehov utan att någon lön betalas eller en utförd tjänst faktureras kan heller inte någon merkostnad anses ha uppkommit.” 

Det finns dock massor av tillfällen där en person med en funktionsnedsättning betalar för praktiska hjälptjänster med att bjuda på lunch eller middag eller genom att göra andra ekonomiska transaktioner utan formella papper. Med ovanstående formulering kommer personer med funktionsnedsättning inte längre kunna ersättas för dessa utgifter. Följden av detta kommer bli att dessa personer i mindre grad kommer betala tillbaka för privata tjänster, vilket i sin tur kan försämra viljan till frivilligarbete och till att hjälpa dessa personer utan att ta betalt för det. 

Tydligare definition av skäliga kostnader

Enligt förslaget till ny lagtext ska de kostnader som ersätts vara skäliga. Det har dock inte alls definierats några nivåer eller konkreta exempel för denna skälighet. Därför finns det stort utrymme för Försäkringskassan och domstolarna att göra skälighetstolkningar som är till nackdel för den som har funktionsnedsättning. Även denna brist ökar risken för godtycklighet och större rättsosäkerhet. 

Det är också ett allvarligt övergrepp på den personliga integriteten att de utgifter individen har ska granskas av tjänstemän vid Försäkringskassan och eventuellt i domstol. Ingen har frivilligt valt att bli gravt synskadad, och samhället borde kunna ge en rimlig ekonomisk ersättning för fördyrande levnadsomkostnader till denna grupp, utan kränkande behovsprövning. 

Vi vet av erfarenhet från behovsprövning vid ansökningar om ledsagning, färdtjänst och hjälpmedel, att individer med uppenbart lika behov får olika utslag vid behovsprövningen. Enskilda handläggare gör helt enkelt olika bedömningar. Därför anser vi att ersättning kopplad till diagnos är både rimligare, enklare och rättvisare. Dessutom kan då stora besparingar göras vad gäller administrativa kostnader. 

Konsekvensanalys saknas

I lagrådsremissen och den föregående översynen saknas det också ekonomiska kalkyler för hur förändringarna kommer påverka individer – såväl för de grupper som mister den nuvarande schablonen och för andra individer som har handikappersättning idag. En mer grundlig konsekvensanalys måste göras innan nuvarande handikappersättning kan reformeras. 

Med vänliga hälsningar 

Håkan Thomsson

Förbundsordförande
Synskadades Riksförbund