En man blir ledsagad av en kvinna i gatumiljö.

Ingen depp utan mera pepp som start på år 2019


LSS-utredningen som presenterades den 10 januari innehåller enstaka positiva halmstrån avseende personkretsbedömningen för gravt synskadade. Fler yngre måste börja söka LSS-ledsagning så att behovet synliggörs, NU!

LSS-utredningen innehåller, en, positiv formulering avseende personkretsbedömningen för gravt synskadade och ett par positiva formuleringar i samband med ledsagning i LSS. Fler yngre måste börja söka LSS-ledsagning så att behovet synliggörs, NU!

Inlägget innehåller en kort beskrivning av mina juridiska ansträngningar hittills som projektledare för rättighetsprojektet, en mer ingående förklaring till inläggets positiva inledning och juridiskt relevanta stycken ur LSS-utredningen, betänkande SOU 2018:88.

Länk till LSS-utredningen

Som jag skriver i ingressen måste fler yngre börja ansöka om LSS-ledsagning. Det framgår med all önskvärd tydlighet av den nya LSS-utredningen där ”promillegruppen” gravt synskadade och blinda helt enkelt inte syns.
Jag har nu ägnat ett par månader åt att läsa allt av intresse för LSS-ledsagning inom svensk förvaltningsrätt, t.ex. om bevisbörda och hur stark bevisning som bör anses tillräcklig för att som gravt synskadad anses ingå i personkrets 3 för att få ledsagning enligt LSS.

Jag har läst alla domar från Högsta förvaltningsdomstolen och kammarrätterna som stått att finna. Jag har snabbt kunnat konstatera att bara ett av tiotalet kammarrättsavgöranden, meddelade efter år 2012, har gällt personer som är födda efter 1968. Personen i fråga är född 1991. Jag vet att det finns positiva avgöranden från förvaltningsrätterna som inte har överklagats. Tyvärr är det dock svårt att hitta dessa domar, bland annat därför att Norstedts stora juridiska databas Zeteo som jag prenumererar på, inte har alla domar från förvaltningsrätterna.

Ovan nämnda kammarrättsavgöranden berörs inte alls i LSS-utredningen. Det sägs också tydligt att den språkliga formuleringen av personkretsen inte bör ändras. Som framgår av utredningen nedan klargör utredarna dock att man inte tycker att 1999 års avgörande från regeringsrätten bör hindra att personkretsbedömningen utgår även från behov som finns utanför hemmet (se utdraget från sid 195 nedan). Beträffande ledsagning framhålls bland annat att de som får ledsagning enligt Socialtjänstlagen, bör kunna få det enligt LSS (se särskilt sid 276 f. nedan).
Läs nedan och spekulera själva i vad detta kan betyda. Jag är kluven.

Den som söker på ”Synskadades Riksförbund”, ”synskada” eller dylikt i PDF-filen får en handfull träffar på utredningens 1080 sidor.

Ur den nya LSS-utredningen, Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen Del 1 & 2 - om personkretstillhörighet och ledsagning för personer med synnedsättning

4.2.2 Vilka bör omfattas av LSS personkrets?
Inledning
s. 192 f.

Önskemål om förändring

Det har i olika sammanhang framförts synpunkter på behovet av en förändring av reglerna om vilka som ska ingå i LSS personkrets, dvs. vem som ska ha rätt till de insatser som LSS innehåller. 

Socialstyrelsen och ISF har som framgår ovan framfört att det kan finnas skäl att se över LSS. 

Synskadades riksförbund har till utredningen framfört att de vid bedömningen av om de tillhör personkretsen, med stöd av nedan nämnda dom, i många fall inte anses ha betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Deras behov avser stöd för att röra sig utanför hemmet, vanligtvis ledsagarservice, men bedömningen utgår från vilket behov av stöd de har i hemmet. På det sätt personkretsen utformats har många synskadade därför inte rätt till insatser enligt LSS.

Personkretsen för LSS i dag

Personkretsen för LSS består av tre olika grupper där de två första utgår från diagnoser, den gamla omsorgslagens personkrets, och den tredje omfattar personer som till följd av andra stora och varaktiga funktionshinder förorsakas betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. Utgångspunkten när LSS tillkom var att flertalet av de som omfattades av omsorgslagen, grupp 1 och 2 i personkretsen, ryms inom kriterierna för grupp 3.11 

I förarbetena till LSS anges som exempel på personer med en stor och varaktig funktionsnedsättning, som kan ingå i grupp 3, människor med uttalade rörelsehinder, med grava syn- och hörselskador eller med svårartade effekter av sjukdomar som t.ex. diabetes eller hjärt- och lungsjukdomar. Även vissa s.k. medicinska handikapp såsom mag- och tarmsjukdomar och kombinationer av skador såsom dövblindhet, kombinationer av rörelsehinder eller med tal- och språkstörning i kombination med utvecklingsstörning.12 För att tillhöra personkretsen för LSS krävs dock också att funktionsnedsättningen ger betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.  Med

s. 193

Regeringsrätten har i en dom ansett att en 81-årig man med grav synskada inte hade en funktionsnedsättning som orsakade honom sådana betydande svårigheter i hans dagliga livsföring att han hörde till lagens personkrets.14 I en annan dom som rörde ett fyraårigt dövt barn ansågs funktionsnedsättningen i vart fall i den åldern förorsaka betydande svårigheter i den dagliga livsföringen.15 En 60-årig kvinna hade flera funktionsnedsättningar då hon var stomiopererad, hade diabetes och vid ett par tillfällen drabbats av blodpropp i hjärnan som medfört att hennes kognitiva förmåga var nedsatt med kraftigt försämrat närminne och enklare afasi. Hon ansågs i viss utsträckning behöva hjälp för att klara den dagliga livsföringen men funktionsnedsättningen ansågs inte vara så stor och förorsaka sådana betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service som förutsätts för tillhörighet till personkretsen.1

Personkretsen bör inte ändras

s. 195

Det är nu snart 25 år sedan LSS infördes och samhället har förändrats på många sätt liksom förutsättningarna för delaktighet i samhällslivet för personer med funktionsnedsättning. Att en person för att omfattas av LSS (grupp 3) ska ha behov av stöd för sin dagliga livsföring har i praxis många gånger knutits till aktiviteter i hemmet. Den dagliga livsföringen måste dock anses omfatta även aktiviteter utanför hemmet, t.ex. arbete eller studier eller utövande av fritidsintressen. En jämförelse kan göras med ADL-skalan som används inom hälso- och sjukvården och skolan för att beskriva behovet av stöd inom olika områden för att nå ett självständigt vardagsliv.19 Det finns aktivitetsområden inom två olika områden, personlig hygien, äta och kommunikation som är det primära, och boende, arbete, utbildning och fritid som är det sekundära. Beskrivningen av betydande svårigheter i den dagliga livsföringen i förarbetena innehåller både dagliga rutiner i hemmet men också förflyttning utomhus, sysselsättning och nödvändig träning. En bedömning av huruvida en person har betydande svårigheter i den dagliga livsföringen ska därför omfatta även sådant som inte är direkt knutet till hemmet. Enligt vår mening finns det inget i Högsta förvaltningsdomstolens praxis som talar emot en sådan individuell bedömning som beaktar hela den enskildes livssituation där även aktiviteter utanför hemmet har lika stor betydelse som sådant som är knutet till hemmet.

s. 269 f.

7.2 Ledsagarservice

7.2.1 Bakgrund

Ledsagarservice regleras i 9 § 3 LSS.

Av förarbetena till LSS framgår att ledsagarservice var en stödform som ursprungligen utvecklats för synskadade men som senare även kommit andra grupper till del.2 I propositionen anges bl.a. att ledsagarservice kan underlätta för personer med omfattande funktionsnedsättningar att delta i samhällslivet och bör vara en uppgift som ingår i personlig assistans. Servicen bör erbjudas dem som tillhör LSS

s. 270

Av Socialstyrelsens lägesrapport 2017 framgår att sedan 2007 har andelen personer som får ledsagarservice minskat med 4 procent i grupp 1, ökat med 18 procent i grupp 2 och i grupp 3 har den minskat med 41 procent. Många av de som blir av med ledsagarservicen får i stället andra insatser enligt LSS eller enligt socialtjänstlagen.3  När det gäller minskningen i grupp 3 är en möjlig förklaring den förändring som skett när det gäller bedömningen av vem som tillhör personkretsen för LSS. Många synskadade har efter en dom i Regeringsrätten inte längre ansetts kunna få stöd enligt LSS.4

s. 271

När det gäller innehållet i insatsen ledsagarservice har Högsta förvaltningsdomstolen uttalat att övervägande skäl talar för att lagstiftarens avsikt har varit att ledsagarservice tar sikte på en tämligen begränsad insats, avsedd att ge dem som inte uppfyller förutsättningarna för personlig assistans ökade möjligheter att genomföra enklare aktiviteter och bryta social isolering.5 Vidare har domstolen i ett par avgöranden, med olika utgång, tagit upp frågan om insatsen kan beviljas för en resa till utlandet.6 

s. 274 f.

Synskadades Riksförbund har framfört att insatsen ledsagarservice inte är träffsäker vad gäller gravt synskadade, blinda och dövblinda. De föreslår därför att insatsen ledsagarservice ersätts med eller kompletteras med ”synstöd” och insatsen skulle då exempelvis kunna benämnas ”ledsagarservice och synstöd”. Att vara gravt synskadad, blind eller dövblind innebär ett mycket omfattande hinder, både när det gäller att orientera sig och att ta del av information. Behovet av stöd gäller för att ta sig fram i miljöer där man inte kan orientera sig på egen hand för t.ex. inköp och annan service. Det digitaliserade samhället, med minskad personlig service, har inneburit ökade svårigheter att klara sig självständigt för personer med grav synnedsättning, blindhet och dövblindhet. I hemmet uppstår också svårigheter på grund av synskadan som innebär omfattande hjälpbehov, t.ex. hjälp med postläsning, sortering och kontroll av tvätt, viss städning och att utföra tjänster på internet med mera. Möjligheterna till motion och fysisk aktivitet och i förlängningen en hälsa på jämlika villkor är också av stor betydelse där anläggningar för motion och idrott är typiska platser där synstöd är minst lika viktigt som själva ledsagningen. Den som i dag beviljas för få timmar tvingas välja mellan vilka aktiviteter han eller hon ska göra. Den ledsagning som ges enligt socialtjänstlagen ger mindre valfrihet och är ofta avgiftsbelagd.

7.2.7 Överväganden

Bedömning: För vissa av dem som ingår i LSS personkrets bidrar ledsagning till delaktighet i samhällslivet, ger möjlighet att delta i olika aktiviteter och ingå i en gemenskap med andra. Sådant stöd som en ledsagare ger ska därför finnas inom LSS. 

Förslag: Insatsen personlig service och boendestöd ska omfatta det som i dag ingår i insatsen ledsagarservice och någon särskild insats för enbart ledsagarservice ska därför inte längre finnas i LSS.

s. 276

De som omfattas av LSS kan ha behov av ledsagning

Ledsagning är ett betydelsefullt, ofta avgörande, stöd för att öka delaktigheten i samhällslivet för enskilda personer med funktionsnedsättning. På så sätt får de möjlighet att delta i olika aktiviteter men också förutsättningar att ingå i en gemenskap med andra och upprätthålla vänskapsrelationer. De som ingår i LSS personkrets har ofta behov av det stöd som ledsagning innebär, vilket många av brukarorganisationerna lyft fram. Det är också relativt många som i dag har insatsen ledsagarservice, även om antalet minskat över tid.

Även om sådant stöd kan fås inom ramen för socialtjänstlagen eller på annat sätt är det en viktig del i den faktiska möjligheten till delaktighet i samhällslivet för personer med stor och varaktig funktionsnedsättning. Vi anser därför att det stöd som en ledsagare ger måste finnas inom LSS.

s. 276 f.

Ledsagning som insats i LSS

Ledsagarservice har i LSS blivit en mer avgränsad insats än den som beskrevs i förarbetena där det ursprungliga förslaget var tidsbunden hemtjänst som sedan kom att bli insatsen ledsagarservice.13 Det framgår av Socialstyrelsens kartläggning att många kommuner har riktlinjer som begränsar insatsen. Många har pekat på behovet av ett mer flexibelt och omfattande stöd inom ramen för ledsagning för att den på ett bra sätt ska kunna bidra till att personer med funktionsnedsättning kan delta i t.ex. fritidsaktiviteter, både ensamma och med andra, och få hjälp med inköp och att uträtta ärenden. Vi anser att den begränsning som insatsen ledsagarservice kommit att få, särskilt genom praxis, motverkar syftet att möjliggöra delaktighet i samhällslivet för dem som ingår i LSS personkrets.  I avsnitt 5.3.6 har vi föreslagit en ny insats kopplad till boendet som innebär regelbundet vardagsstöd för den som bor i ordinärt boende. I den insatsen ingår även stöd för att möjliggöra aktiviteter utanför hemmet. För att undvika att människors behov av stöd delas upp i alltför många insatser anser vi att den insatsen, personlig service och boendestöd, även bör omfatta det som i dag ingår i insatsen ledsagarservice. På så sätt kan den enskilde få en samlad bedömning av behovet av stöd i vardagen men också för återkommande aktiviteter i form av inköp, fritidssysselsättning, social samvaro m.m. där han eller hon har behov av stöd för att kunna delta. En särskild insats begränsad enbart till ledsagning bör därför inte ingå i LSS. 

s. 280 f.

Rapporter inom ramen för målet för funktionshinderspolitiken och delmålen i den funktionshinderspolitiska strategin

Av den utvärdering och analys av funktionshinderspolitiken 2011– 2016 som Myndigheten för delaktighet (MFD) gjort framgår bl.a. att många, men inte alla, har tillgång till det digitala samhället.24 När det gäller användandet av internet bland personer med funktionsnedsättning finns tvetydiga siffror. I någon undersökning uppger 4 procent av befolkningen att de har en funktionsnedsättning som försvårar användningen av internet och datorer medan en undersökning genomförd av Synskadades Riksförbund visat att 25 procent av medlemmarna aldrig varit ute på internet och endast hälften av förbundets medlemmar uppger att de använder internet dagligen. MFD anför i sin analys att i vissa hänseenden har digitaliseringen varit revolutionerande och skapat helt nya möjligheter som underlättar för många personer med funktionsnedsättning. Det har tillkommit nya sätt att kommunicera med och träffa andra människor, handla varor, deklarera, få information och så vidare. Det finns inte så mycket kunskap om vilka effekter digitaliseringen leder till i ett tillgänglighets- och jämlikhetsperspektiv för personer med funktionsnedsättning, det behövs mer forskning på området.