Ett levande hjälpmedel

En ledarhund i sin vita sele och en person med synnedsättning är ett väl samspelt ekipage.

Genom målmedveten träning har ledarhunden lärt sig att leda sin förare. Ledarhunden ska leda förbi hinder, visa på trappor och kanter, vara lyhörd för förarens olika kommandon. Men föraren själv måste hitta rätt på gator och torg.

Ledarhunden får mycket utbildning och träning och det är sedan förarens uppgift att upprätthålla och finslipa dressyren. Dressyren är en färskvara. Att vara ledarhundsförare innebär en livsstil med mycket utevistelse och samarbete med den nya vännen.

Det är viktigt att ledarhunden får koppla av emellanåt. När den springer lös har den en rastklocka eller bjällra runt halsen för att föraren ska höra var den är. Möter du, som är seende, en person med ledarhund så ge dig gärna till känna om ni möts på rastplatsen och säg till om du har egen hund med dig.

Ledarhunden har vit sele på sig när den jobbar. Stör den inte när den arbetar! Hunden störs lätt av människor som klappar den eller pratar med den. Något ätbart i närheten av nosen kan bryta koncentrationen helt.

Andra hundar, som kommer för nära, kan också göra ledarhunden osäker. Om du är ute och går med din egen hund och möter en synskadad med ledarhund, gå då alltid mellan din hund och ledarhundsekipaget vid mötet.

Ledarhunden ett levande hjälpmedel [doc]

Relaterat:

Statistik om lederhundar
Läs taltidningen "I Selen"
Om upphandling

  1. Ledarhundsförare berättar

    Här kan du läsa ledarhundsförares egna berättelser.

  2. Om du tror att en ledarhund far illa

    Om du tror att en ledarhund far illa kan du anmäla det till oss anonymt.