Hur fungerar punktskrift?

Punktskriften är en kännbar, taktil, skrift som man läser av med fingertopparna.

En bokstav formas som en eller flera upphöjda punkter inom ett begränsat utrymme, kallat en punktskriftscell. Den utgörs av en fyrkant med sex punkter, två i bredd och tre i höjd. Punkterna i cellen är numrerade uppifrån och ned, från ett till tre i vänstra raden och från fyra till sex i den högra raden.

Genom att kombinera dessa på alla möjliga sätt kan 63 olika tecken bildas. Punktskriftsalfabetet följer en viss ordning. Utifrån tecknen för bokstäverna a till j skapas tecknen för k till t respektive u till z. Våra särskilda svenska bokstäver följer dock inte denna ordning. Siffrorna 1 till 0 bildas genom att ett särskilt siffertecken skrivs före de tio första bokstäverna i alfabetet.

Om man skriver siffertecken före ordet behaga i punktskrift läser man det som 258171 i stället. Ett annat förtecken anger om bokstäverna är stora (versaler) i stället för små (gemena). De 63 tecknen kan kombineras på många olika sätt. Samma tecken får skiftande betydelse inom olika områden.

Det finns ett stenografisystem, ett system för fonetisk (språkljud) skrift, ett för matematik och naturvetenskap samt ett system för datapunktskrift. Detta används när personen läser och skriver punktskrift på en punktskriftsskärm kopplad till datorn. Det finns också ett system för musiknoter i punktskrift. Men man måste lära sig noterna utantill, om man spelar ett instrument. Det går naturligtvis inte att läsa noterna med händerna samtidigt som man spelar på sitt instrument. Men sjunga efter noter går bra.

Punktskriftscellen är i stort sett lika stor över hela världen, bara små skillnader kan finnas mellan olika länder. I Sverige har sexpunktscellen följande mått: Avståndet mellan punkterna i cellen är både i höjd- och sidled cirka 2,5 mm.

Det svenska punktskriftsalfabetet kan laddas ner här.