I dag ser ett ark med punktskrift annorlunda ut. Punktskrift finns också inbyggt i mycket teknik.

Punktskrift enligt Eva

När jag var liten på 1950-talet fanns inte möjligheten att lära sig punktskrift förrän i skolan. Jag fick lära mig läsa på andra sätt. Med inristade bokstäver på träklossar kunde jag bygga ord, och på en namnskylt med lösa bokstäver kunde jag "skriva".

Med glädje fick jag till sist – när jag började skolan – lära mig punktskrift. Sedan dess har punktskriften följt mig hela livet.

Vem skrev inte dikter och berättelser som tonåring? Dessutom kunde jag ligga och läsa nästan hela nätterna med boken under täcket, utan att det syntes. När jag flyttade hemifrån kunde jag märka kryddburkar, hemarkiv och skivor. Tillsammans med barn och barnbarn spelar jag kort och andra sällskapsspel, som finns märkta med punktskrift. Jag kan färgmärka mina kläder och jag skulle inte klara mig utan almanackan och regletten i handväskan. Jag kan läsa tidningar med matrecept, om kändisar och lösa korsord. Melodikrysset kommer varje vecka i punktskrift.

Från Punktskriftstjänsten vid myndigheten för tillgängliga Medier, MTM, kan jag beställa det jag vill ha överfört till punktskrift, exempelvis bruksanvisningen till min nya mikrovågsugn och stickbeskrivningar. Och alla gratulationerna på min 50-årsdag! E-posten är kanske det som gjort mig mest jämlik. Precis som alla andra skickar jag och får e-brev som jag läser på min punktskriftsskärm. Breven kan jag skriva ut på min punktskriftsskrivare.

När jag var expert i en statlig utredning fick jag handlingarna som bifogade filer via e-post och kunde skriva ut dem i punktskrift. Det blev förstås väldigt mycket papper, men jag kunde vara expert på samma villkor som de övriga. Jag kan också läsa på Internet med punktskrift, till exempel tidtabellen för Arlanda Express och betala mina räkningar via Nordea – men tyvärr är det långt ifrån alla hemsidor som är tillgängliga för oss som inte ser, även om vi har bra hjälpmedel.

Punktskriften gör mig självständig. Jag kan läsa det jag själv skriver, vilket inte är någon självklarhet för oss som inte ser. Ge oss den friheten!

/Eva