Kvinna, sjuksköterska

- Jag tror jag skulle bli psykiskt sjuk om jag inte hade mitt jobb att gå till, säger 53-åriga Kristina Hedin.

Kristina är blind och arbetar sedan många år som sjuksköterska på Akademiska sjukhuset i Uppsala med rådgivning till patienter via telefon. Just att via telefon slussa behövande rätt i vårdapparaten passar henne som hand i handske.

- Många är oroliga efter en operation och vill tala med en sjuksköterska och många vill få råd om de ska till husläkare eller gå akut, andra vill tala om mediciner, säger hon.

- Det som skiljer mitt jobb från arbetskamraternas är att jag för dagen inte kan gå in i systemet och läsa journaluppgifter men det kommer att lösa sig under våren.

Kristina Hedin blev synskadad 1979. Hon gick från fullt seende till total blindhet på ett par månader.

- Jag kände redan då jag förlorade synen att jag inte ville ge upp. Jag ville helt enkelt ut och arbeta. På en rehabiliteringskurs träffade jag andra synskadade kamrater som heller inte ville ge upp. Vi stärkte varandra.

Men vad är det då som är så bra just med att arbeta undrar jag? Du fick ju sjukersättning och var på väg att få förtidspension. Du kunde ha rått dig själv, odlat dina intressen och haft hur många lata dagar som helst men ändå ville du arbeta?

- Jag mår bra av att som alla andra gå till jobbet på bestämda tider, säger hon. Jag vill ha mycket omkring mig. Jag skulle sakna oerhört det sociala livet som finns på en arbetsplats. Bara att byta några ord med en arbetskamrat mellan patienterna ger mig mycket. Dessutom är det en ekonomisk fråga. Jag skulle få mycket mindre pengar att leva av som pensionär än som yrkesarbetande.

Vilket råd ger du en synskadad som precis är på väg ut i arbetslivet?

- Det är bra att ha ett kontaktnät med andra yrkesarbetande synskadade som kan ge tips och idéer. Att försöka få några personer på arbetsplatsen som man kan få lite stöd från. Man klarar inte allt som synskadad. Jag önskar att det vore så men man måste inse sina begränsningar och göra det bästa av situationen.

Saknar du mycket att du inte kan se längre?

- Nej, faktiskt inte, även om det är fantastiskt obekvämt att vara blind.
Jag tycker att jag har en god livskvalitet, goda vänner och ett jobb jag trivs med.

En sista fråga, händer det någonsin att du i ditt jobb berättar att du är synskadad?

- Jag har jobbat här i 25 år och jag kanske har nämnt det fem gånger till patienterna. Jag kan utföra mitt arbete utan att informera om att jag är synskadad.