Man, advokat

- Jag brukar säga till dem som besöker mig första gången att jag är synskadad men att jag ser lite grann. Här har jag en dator som talar, och här finns en läsapparat som förstorar texten, säger Sture Lyreskog och sveper med vänster arm över datorn och Magnevisionen.

Besökarna brukar nöja sig med den förklaringen, de är där för att få råd och stöd i sina problem med fastigheter av Sture Lyreskog. Han är Sveriges förste synskadade advokat i fastighetsrätt och driver tillsammans med en kollega en advokatbyrå i Gävle.

Men Stures dialekt avslöjar att han absolut inte har sitt ursprung i Gävle utan på västgötaslätten, närmare bestämt Skövde. Vägen från lantbrukarhemmet i Skövde till byrån i Gävle tycks ha varit utan större hinder, enligt Sture. Men Gävle visar sig också under intervjun ha varit ett medvetet val, som underlättade inträdet i advokatyrket.
Intresset för juridik måste dock finnas där.

- Är man bara intresserad av juridik, ska man inte låta synskadan hindra den som vill bli jurist, är Stures råd.

- Det finns ju hjälpmedel, tillägger han och plockar fram ytterligare ett hjälpmedel ur ryggsäcken, en scanner.

Hindren tycks vara större utomhus. I Gävle har man lagt cykelbanan mitt i gångstråket genom centrum. På vägen från restaurangen där vi åt lunch fick vi kryssa mellan cyklister som for fram i hög hastighet.

Advokatbyrån ligger centralt i Gävle, längst in i den lilla korridoren har Sture sitt arbetsrum som avslöjar att här bedrivs en hel del arbete. I bokhyllan trängs pärmar i alla möjliga storlekar kors och tvärs, på skrivbordet ligger högar med papper. Magnevisionen är på, och datorn surrar tyst, med avbrott för talsyntesen som går igång när Sture letar efter något i datorn under intervjun.

Hans jobb innebär bland annat att ge juridiskt råd och biträda i domstolar och hyresnämnder. Frågorna kan gälla till exempel bygglov, problem med fukt och mögel, bodelning och arvstvister. Han undervisar även vid högskolan i Gävle.
Det är tillräckligt med uppdrag, menar Sture.

- Jag täljer inte med guldkniv men det är en hyfsad tillvaro.

På frågan om varför han valde att bli jurist inom fastighetsområdet svarar han att det var något som drev honom dithän. Den drivkraften tycks ha startat från barndomen.

- Som barn upplevde jag många orättvisor, människor var utsatta gentemot myndigheter och andra människor, berättar han.

Från en skolgång på Tomtebodaskolan hamnade han så småningom i Uppsala där han pluggade juridik under 1970-talet.

- Jag fick där ett intresse för miljöfrågor, som började växa fram då. Jag skrev också en uppsats i fastighetsrätt.

Vad sade dina anhöriga om ditt val av yrke?

- Min pappa sa att det kan du väl prova så har du i alla fall försökt, svarar han.

Juriststudierna klarade han bra, efter ett kort mellanhopp på Konsumentverket hamnade han i Gävle som notarie vid tingsrätten.

- Protokollen skrev jag den tiden på Versabraille, och skrev sedan ut dem på en vanlig skrivmaskin, berättar han.

Även tingsmeritering gick bra.

- Notarienämnden sade att även om vi skulle ha velat stoppa dig på grund av synskadan, hade vi inte kunnat. Det var betygen som gällde, säger Sture.

Att det blev just Gävle var ingen tillfällighet. Som fastighetsjurist måste han kunna hantera fastighetsregistret och arbeta där registret var datoriserat. I Gävle fanns en av de första myndigheterna med datoriserat register i början av 1980-talet. En annan orsak var att, som Sture säger, tingsrätter är speciella arbetsplatser med gamla inarbetade rutiner.

- Och har man ett synhandikapp som ibland kräver ett modifierat arbetssätt kan det bli problem, när chefen säger att så kan vi inte göra här, berättar Sture som fick signaler om att i Gävle fanns en mer öppen attityd.

Därefter fick han jobb som jurist vid Gävle-Dala Fastighetsägareförening. När datorerna sina intåg på kontoren, underlättades arbetet.

- Jag fick min första bärbara dator 1991, minns han.

1998 beviljades han inträde i Advokatsambundet, och blev därmed Sveriges förste synskadade advokat. 2002 startade han och kollegan, som är brottsmålsjurist, advokatbyrån Åhlén & Lyreskog. Numera har byrån även ett par jurister anställda. Samarbetet med kollegor och olika yrkesgrupper löper på, menar Sture. Inte ens att läsa kartor verkar vara ett problem.

- De läser jag till viss del i Magnevisionen, ibland förstorar vi upp dem, säger han.
Lagboken och domar finns i juridiska databaser som han prenumererar på.
På frågan om han tror att han får lägga ner mer jobb än seende advokater, nickar han.

- Jag får säkert lägga ner något fler timmar på jobbet, svarar han. Man blir särskilt som synskadad, mer effektiv i sitt arbete om man specialiserar sig på vissa områden av juridiken.

Fortbildar sig gör han bland annat vid ett utbildningsföretag i Stockholm, ett företag som tar hänsyn till att han är synskadad.

- När vi skulle ha ett rollspel sista gången bad jag att få underlaget innan, så att jag var förberedd på förutsättningarna vid förhandlingsspelet. Det fick jag och då utsåg gruppen mig till förhandlingschef, ler han.

Du tror inte att du missar något i kontakten med kollegor på grund av du inte ser bra, du kan ju till exempel inte ha ögonkontakt som fullt seende har?

- Nej vars, säger han efter en stunds funderande. Inte så mycket som är viktigt. Det här jobbet fungerar inte så. Jag har också fått frågan om jag har känt mig motarbetad, men jag kan inte säga att jag har blivit det.

Sture har även kontakt med andra synskadade jurister via ett nätverk, och brukar även medverka i kurser inom SRF:s Arbetsmarknadsprogram. Resandet är heller inget problem. Han åker buss till och från jobbet.

- De flesta klienter kommer hit till byrån, måste jag åka iväg har jag ett Företagskort hos taxi och det brukar bara kosta omkring 100-200 kronor för en resa, berättar han.

Sture tror att han blir kvar i Gävle, här finns hans fru, och två av de tre barnen.

- Jag har det bra här, fastslår han.