Man, låssmed

Det ultimata yrket om man inte kan se, tänkte Nils-Gunnar Nilssons gode vän och dykarinstruktör från skoltiden. Och han fick rätt. I närmare 40 år har Nils-Gunnar nu ägnat sig åt yrket som låssmed. Ett jobb med känseln som arbetsredskap - där synen faktiskt inte spelar någon roll.

Det doftar kaffe i det lilla köket i Best Lås lokaler på södermalm i Stockholm. Ett mindre företag som sysslar med säkerhet och låssystem.

- Vi har precis druckit morgonkaffe, berättar Nils-Gunnar Nilsson och visar mig till en plats vid bordet. Det gör vi varje dag vid 9-tiden och passar då på att prata igenom vad som ska ske under dagen och vad vi arbetar med just nu.

I den här verkstaden har Nils-Gunnar arbetat sedan 1998, men yrket som låssmed började långt tidigare än så. Efter 8 år på specialskolan Tomteboda bar vägen till en yrkesskola med verkstadsmekanisk utbildning. Det var under denna tid som Nils-Gunnar kom i kontakt med Sven Ahlin. Mannen som lärde honom att dyka och som dessutom kom med idén att Nils-Gunnar skulle bli låssmed. Med en välutvecklad känsel som blind och punktskriftsläsare tänkte Sven att låssmedsyrket skulle vara perfekt.

- Sven hade en vän som ägde en låsbutik. Där fick jag praktisera. Det gick bra och jag blev kvar, berättar Nils-Gunnar.

Kopiering av nycklar och hantering av kunder blev främsta arbetsuppgifterna. Kassapparaten märktes upp och jobbet löpte på. Detta var på 70-talet. Tiden då man inte fick använda ordet blind.

- Det var nästan som att svära i kyrkan, förklarar Nils-Gunnar och skrattar åt minnena från förr.

- Jag fick be kunderna som ville ha gjort nycklar att räcka de till mig - för att jag som jag sa åt dem, var synskadad. Men de fattade inte att jag inget såg. Det hade varit enklare att säga att jag var blind direkt, fortsätter han.

Oavsett vad folk tyckte började Nils-Gunnar i alla fall använda ordet blind. Och reaktionerna från kunderna blev enbart positiva. Bortsett från en gång då en kvinna vägrade låta just han som inte såg, göra hennes nycklar.

- Då kunden alltid har rätt, gav jag henne ett utlämningskvitto och bad henne komma och hämta nycklarna dagen därpå. Sedan fixade jag nycklarna själv, berättar han vidare och skrattar på nytt.

Sju år och tusentals nycklar senare var Nils-Gunnars chef i begrepp att starta upp ett nytt företag. Det nya konceptet gick hand i hand med tidens nya krav på större säkerhet och chefen hade genast Nils-Gunnar i åtanke. Det handlade om att bygga låssystem -arbetsuppgifter som kanske till och med skulle passa Nils-Gunnar snäppet bättre. Så blev fallet och Nils-Gunnar anställdes på firman som redan då hette Best Lås.

- Låssystemen bygger man för hand med varierande storlekar på stift och låskärnor som kombineras på diverse sätt, förklarar Nils-Gunnar.

När vi en stund senare går en runda i verkstaden visar han mig stiften. Likt en pytteliten knäckebrödssmula känns det minsta av dem, när det placeras i min hand. Det blir tydligt hur viktig känseln är i det här jobbet. Intill där vi står och känner på de olika stiften står Nils-Gunnars dator. På den finns alla tabeller som ger honom de rätta kombinationerna för låssystemen.

- Med hjälp av viss anpassning av jaws, ett särskilt dataprogram för tal -och punktskrift kan jag ta del av tabellerna, berättar Nils-Gunnar.

På en såkallad punktskriftsdisplay fäst under tangentbordet sticker små punkter upp som bildar bokstäver och olika koder, som Nils-Gunnar bygger efter. När han började montera låssystemen för över trettio år sedan fanns varken den eller själva datorn. Nils-Gunnar berättar hur någon då först fick läsa in alla tabellerna på band så att han sedan kunde skriva ut de i punktskrift.

- Det blev en massa dubbeljobb. Tack vare datorn fungerar jobbet så mycket bättre i dag, fortsätter han.

Från datorn styr Nils-Gunnar också den gravyrmaskin som nycklarna graveras i. Något som han inte kunde göra tidigare, men som man lyckades hitta en lösning på. Det som nu står på agendan för anpassning är det nya ordersystemet. Det funkar inte med jaws. Detsamma gäller om han kopplar upp sig mot datorn på Best Lås i Dalarna, det andra kontoret. Men Nils-Gunnar är inte orolig.

- Jag har en kille som hjälpt mig i många år. Det är bara en tidsfråga innan han hittar en lösning, säger han. Och kostnaden står försäkringskassan för.

När det gäller vissa arbetsuppgifter har det förekommit diskussioner om att söka pengar till personligt biträde för Nils-Gunnars räkning. Så att man kan avlöna någon som hjälper honom med till exempel visst pappersarbete och att märka upp på punktskrift.

- Men då det har varit så lite grejor jag behövt hjälp med har det inte känts motiverat, berättar Nils-Gunnar. Detsamma gäller för lönebidrag. Jag utför jobbet som en seende. Det skulle inte vara berättigat.

Nils-Gunnar fortsätter att visa mig runt i Best Lås lokaler. Samtliga hyllor är uppmärkta med punktskrift, så att han lätt ska hitta alla tillbehör. Där finns också en punktskriftsskrivare och en maskin som man för hand skriver punktskrift med, en såkallad Perkins.

- Jag kan ju inte gärna be kunderna att vänta om det är så att datorn går isönder, förklarar Nils-Gunnar. Då får jag återgå till mitt gamla arbetssätt för ett tag.

Intervjun är över och det är dags för Nils-Gunnar att återgå till arbetet. En låskärna med en mängd stift i väntar på att bli färdigställd. Ur radion vid datorn strömmar musik.

- Musik är bra sällskap när jag jobbar. Men inget prat, då tappar jag koncentrationen, skrattar Nils-Gunnar. Det är nämligen alldeles för många siffror att hålla reda på.