Tjej, 16 år

Ny skola, nya lärare, nya vänner... Hur är det att börja gymnasiet som synskadad?

Vi träffar en 16-årig gymnasietjej vid köksbordet i familjens villa. Här bor hon, mamma, pappa och lillebror. Hennes drömmar är stora.

– Jag vill översätta böcker och appar från franska till svenska. Översättningarna blir sämre och sämre för varje år som går. Det vill jag ändra på. Och helst vill jag jobba i Frankrike för jag gillar inte det svenska vädret, säger hon.

Men först ska hon avsluta gymnasiet, något som definitivt inte är en dans på rosor.

– Jag var fruktansvärt nervös i somras innan jag började gymnasiet, minns hon.

– Kommer jag lära mig hitta i skolan och få mina böcker i tid? Kommer jag att få vänner? Frågorna och tankarna som snurrade i huvudet var många. Det blev en orosfylld sommar. Hon räknade ner. Om tre månader, om två månader om en månad, om en vecka, i morgon börjar jag...

Har du någon resursperson i skolan som hjälper dig?

– Ja, jag har fått en mycket bra resursperson som hjälper mig. Hon ser till att jag får powerpointtexter tillgängliga och är ibland ledsagare eller stöd i matsalen. Man skulle kunna kalla henne en medlare mellan mig och lärarna.

Tycker du att du får sämre kontakt med dina kamrater då du har med dig en vuxen person i matsalen och i klassrummen?

– Jag har alltid trivts i vuxnas sällskap eftersom jag inte har haft något gemensamt med jämnåriga som bara intresserar sig för smink, killar och kläder. Men nu har jag hittat några kompisar som verkar riktigt bra.

Hur fungerar idrottslektionerna, är du med klassen då?

– Det är inte riktigt bestämt ännu. Men gymnasiet ligger bara fem minuter från simhallen så jag hoppas det blir simning och träning på gym.

På frågan om hon använder sin vita käpp i skolan så svara hon ja.

– Ibland, när jag kommer extra tidigt med min skoltaxi, ekar käppen i de tomma korridorerna så det känns som att nu hör hela gymnasiet att jag är på gång.

Har du dina läroböcker i punktskrift?

– Nej fy, det skulle jag aldrig orka släpa på. Böckerna har jag i min dator, och jag läser dem med programmet textview.

Är det något särskilt du tycker att man ska tänka på då man väljer gymnasium och inte kan se?

– Jag tror att de skolor som funnits länge och som har ett gott rykte och som inte har poppat upp de fem senaste åren är bäst. Där tror jag man är van att möta elever med olika förutsättningar.

I somras var du fruktansvärt nervös innan du började gymnasiet, hur känns det idag?

– Jag har kommit in i ett litet kompisgäng och jag trivs i min klass, och det är nog första gången jag känner det så. Lärarna börjar dessutom få rutin på hur de ska bete sig för att jag ska få samma information som klasskamraterna. Så just nu är jag nöjd, till och med riktigt nöjd.

Och på fritiden, är du en tjej som är ute på stan på egen hand?

– Nej, absolut inte. Jag känner mig som en lantis.

Vad får dig att må riktigt bra?

– Då jag får ett betyg som jag känner att jag förtjänar kan jag vara nöjd och glad i flera månader. Jag spelar piano och jag sjunger! Fredagsmys för mej är popcorn, te och en riktigt bra bok! Jag är en glad tjej, men jag blir retlig om jag blir orättvist behandlad.

Vad är du mest nöjd med då det gäller dig själv?

– Mina språktalanger! Jag har läst spanska i fyra år, men nu är det franska som gäller!