Susanne har precis rätt egenskaper för en informatör. Hon tycker om att träffa människor, hon har lätt för att komma med olika idéer och är duktig både på att tala och skriva klart och tydligt. Dessutom har hon en synnedsättning, vilket är en stor fördel i hennes jobb.

– Det var faktiskt synskadan som gav mig jobbet. Chefen på dåvarande Vägverket behövde en telefonist och hade fått mitt namn av Arbetsförmedlingen. Han hade ingen aning om att jag var synskadad, men när han fick reda på det blev jag anställd direkt, men som hans sekreterare. De behövde en med den kompetensen.

Jobbar i projektform

Susannes jobb innebär att hon sitter på många möten. Däremellan arbetar hon framför datorn med att ta fram och sammanställa information. Dessutom är hon ute och föreläser. Det är den utåtriktade delen av jobbet som hon trivs bäst med. Utredningsuppgifterna är mindre roliga.

Just nu är hon med i ett filmprojekt som ska visa Trafikverkets anställda vad som behövs för att göra resemiljön tillgänglig för personer med synnedsättningar. Filmen handlar om en synskadad tjej som ska göra en resa med tåg och buss. Susannes jobb är att se till så att manus stämmer överens med hur verkligheten ser ut för en person med synnedsättning. Hon ska också vara på plats vid inspelningen för att lära skådespelaren hur man håller i och använder en vit käpp.

– Det är jättekul, men det är ett ovanligt projekt. Det är vanligare att det till exempel handlar om att planera för hur busstationer ska göras tillgängliga.

Hon håller också i kontakterna med organisationer som företräder personer med olika former av funktionsnedsättningar. Kunskapen från de olika organisationerna behövs. Men ibland kan det vara svårt att skapa miljöer som passar alla.

– Ett helt platt torg är till exempel en mardröm för en synskadad, medan det passar perfekt för en person i rullstol. En synskadad har då nytta av ett slags vågiga plattor i marken som med hjälp av den vita käppen gör att man hittar rätt.

Flera olika yrken på vägen

Susannes synskada innebär att hon är helt blind på ena ögat och gradvis håller på att bli blind på det andra.

– Tänk dig tavlan med alla bokstäver på när man gör synundersökningar. Du kanske ser de allra minsta bokstäverna. Jag ser en eller två bokstäver av de största längst upp. Allt annat är suddigt.

Susanne tar sig fram med en vit käpp. Dessutom har hon ett arbetsbiträde på jobbet och en ledsagare privat. Det är personer som ser åt henne när hennes ögon inte klarar av att se. De ska vara hennes ögon.

På jobbet har hon dessutom hjälp av ett förstoringsprogram på datorn och en så kallad talsyntes som läser upp vad det står på datorn. Också mobiltelefonen har talsyntes.

– Det kommer hela tiden ny teknik som jag kan ha nytta av. Det är jättebra, men samtidigt jobbigt. Jag måste lära mig både den vanliga tekniken och mina egna tekniska hjälpmedel. Och teknik är inte min starka sida, ler Susanne.

Lärorikt utsätta sig för nya situationer

Susanne berättar att det krävs mycket energi att byta arbetsplats.

– När vi flyttar om på kontoret brukar jag säga till mina arbetskamrater att jag behöver en vecka för att lära mig. Då får de stå ut med att jag krockar i väggar och bord.

Men Susanne tycker att det är viktigt att inte låta hennes synnedsättning hindra henne från vad hon vill göra.

– Man lär sig mycket om sig själv när man utsätter sig för obekanta situationer.

Därför har Susanne till exempel gått en U-landsutbildning som innebar tre månader i Ghana i Afrika. Hon har också hunnit med att byta yrke några gånger. Bland annat har Susanne jobbat som receptionist och telefonist, men första jobbet var som barnskötare.

– Det var jättebra att vara synskadad som barnskötare. Eftersom jag har utvecklat min hörsel för att kompensera min synskada, hörde jag mycket som den övriga personalen missade, säger Susanne.

Viktigt med kroppsspråk

Susannes erfarenheter har lärt henne att vara serviceinriktad och bra på att ta människor. Hennes mamma har varit en viktig lärare. Hon var noga med att Susanne skulle lära sig de seendes kroppsspråk.

– En seende hälsar till exempel genom att skaka hand, tittar på den som pratar och använder sig av armar och händer under ett samtal. Eftersom jag knappt ser den jag pratar med, är det inte självklart att göra allt detta. Men det är viktigt att smälta in om jag vill att seende ska lyssna till vad jag har att säga. Det är ju inte så många som lyssnar om jag står och tittar ner i golvet medan jag pratar, säger Susanne.

Hon känner sig sällan diskriminerad på jobbet. Visserligen behöver hon själv se till att hennes behov blir tillgodosedda, men eftersom hon är van vid att säga vad hon tycker blir det oftast inga problem. Men ibland händer det att hon känner sig diskriminerad. Det är vanligast när hon har en ledsagare med sig.

– Det verkar som om en del har svårt att veta hur de ska behandla mig då. Jag får en känsla av att de inte vågar prata med mig. Men en ledsagare ska vara en "bakomfigur" – vara mina ögon när jag behöver det. Så det ska egentligen inte vara någon skillnad för andra.

Alla måste hitta sitt sätt

Susanne har aldrig berättat om sin synnedsättning när hon sökt jobb - förrän hon haft den första kontakten med arbetsgivaren.

– Jag vill att man ska se Susanne först. Synskadan är ju bara en av mina många egenskaper. Jag kan vara så fräck för att jag ser lite i alla fall. Och så vet jag ju hur jag ska göra för att använda mig av seendes kroppsspråk. Det har funkat för mig, men alla behöver hitta sitt eget sätt, säger hon.

Susanne tycker också att det är viktigt att inte ta för mycket hänsyn till sin synskada. Det finns ju många jobb som går alldeles utmärkt att ha.

– Jag har absolut inte valt yrke utifrån min synskada, utan helt och hållet utifrån mina intressen. Och att vara informatör passar perfekt för mig!

Text och foto: Ann-Christin Hallmén, Arbetsförmedlingen