Teckning som symboliskt föreställer vårguden Balders kamp mot den blinde vinterguden Höder. Teckning av Olaus Magnus (1500-tal).

Äldsta tid

Familjens stöd eller tiggarbröd.

Det är svårt för oss att verkligen veta hur tillvaron var för synskadade och blinda i äldsta tid. Vi vet dock att familjen tog hand om de sina enligt gammal nordisk uppfattning. Men i tider av svält, och om det inte fanns en välvillig släkt drevs troligen den fattige blinde ut på vägarna och fick klara sig så gott det gick.

De första inrättningarna för fattiga och sjuka var katolska kloster, helgeandshus och hospital. De började byggas i anslutning till städerna på 1200- och 1300-talen. Här kunde blinda som hade egendom köpa sig vård. Fattiga fick råvaror till mat. Med kristendomen spreds idealet att visa medlidande. Genom att ge till tiggare frälste den rike sin själ.

På 1600-talet skärptes inställningen till tiggare. De placerades på tukthus, barnhem, och om de hade svårare handikapp på hospital. Meningen var att den fattige skulle arbeta och bidra till sin försörjning vid inrättningarna.

Under 1700-talet infördes en fattigvårdslag där varje socken var skyldig att hålla en fattigstuga. Det var fortfarande familj och enskild välgörenhet som blinda fick lita till, men många hamnade i allafall på fattigstugan. Blinda som hade turen att födas i rika familjer kunde få möjlighet att utveckla en hög bildningsnivå.

  1. Folktro

    Vart vände man sig om man fick problem med ögonen och synen under medeltiden och senare i Sverige?