Folktro

Vart vände man sig om man fick problem med ögonen och synen under medeltiden och senare i Sverige?

Det fanns ytterst få läkare här i landet och de som fanns höll till i städerna där endast en bråkdel av befolkningen bodde. Så sent som 1663 fanns här bara 8 svenska läkare samt 12 utländska. Deras utbildning var bristfällig och stod många gånger på den kloke gubbens eller gummans nivå.

Fattigdomen och bristen på hygien bland folket var stor och sattes inte i samband med sjukdomar. Andemakter i jord, vatten och luft var däremot realiteter man räknade med. Man vände sig till kloka gummor och gubbar och förlitade sig på den uråldriga folkmedicinens kraft.

Föreställningarna om varför man fick ögonsjukdomar och blev blind var många. Det kunde vara Guds straff för onda gärningar som den drabbades föräldrar begått. Det kunde också bero på att mamman under graviditeten tittat på något olämpligt som exempelvis ett slaktat djurs brustna ögon. Under 1700-talet försökte lärda bekämpa dessa föreställningar. Men på landsbyggden levde både folkmedicinen och de gamla föreställningarna kvar in på 1800-talet parallellt med läkarvetenskapens utveckling.