Korgmakeri på Majorgatan 11, 1929.

Korgmakeri

När Per Aron Borg i början av 1800-talet startade sin skola för blinda och döva var hans målsättning att ge dem ett yrke.

När Per Aron Borg i början av 1800-talet startade sin skola för blinda och döva var hans målsättning att ge dem ett yrke. Varför han valde just korgmakeri är svårt att veta. Men delvis berodde det säkert på att man i Frankrike sedan flera år hade erfarenhet av att blinda kunde arbeta med det hantverket. En annan anledning kan ha varit att han hoppades på att det skulle ge en försörjning. Korgar användes ju av alla i en tid då förpackningsindustrin inte fanns. Men verkligheten var svår för den utbildade korgmakaren. Konkurrensen med seende korgmakare var hård och försäljningen var ett stort problem. Det insåg de personer som 1885 bildade De Blindas Väl. Redan 1888 beslöt föreningen att starta en försäljningsbod för att på så sätt underlätta för hantverkarna. Så småningom togs affären över av De Blindas Förening.

Från början använde korgmakarna bara hemlandets vide, trädrötter och enevidjor i tillverkningen. Men med import av främst rotting och pil utvecklades yrket. De Blindas Förening startade en materialdepå 1902 där korgmakarna kunde beställa material.

Yrket har varit typiskt manligt, men för kvinnor som gav sig in i yrket var det framförallt stolsitsflätning som kom att dominera.

Den allmänna krisen under 1930-talet påverkade också de blinda korgmakarna. Billig import av nya typer av förvaringsmaterial gjorde det svårare att sälja korgar. Idag finns endast enstaka synskadade som behärskar hantverket.