Om man aldrig har kunnat se i vaket tillstånd, så ser man nog ingenting i drömmen heller. Även om syncentrum i hjärnan skulle aktiveras under sömnen (om det nu gör det), skulle man ju som blind ändå inte veta vad det var man såg. Och det skulle nog inte vara något annat än olika ljusfenomen man såg heller. Förmodligen är de bilder man som seende ser i drömmarna bara minnen av sånt man sett eller fantasier om sånt man kan tänka sig hur det ser ut. Som blind har man inga synminnen och heller inga synfantasier.

Eva Björk säger: - Det som är lite kul när jag som blind drömmer är ändå, att jag ofta vet var jag är, vad som finns omkring mig, inte så jag ser det, utan bara att jag vet det, precis som i verkligheten. Jag kommer ihåg vad som finns i ett rum. På samma sätt kommer jag ihåg omgivningen i drömmen. Och där har jag nästan aldrig problem att klara mej. Jag kan gå obehindrat utan att snubbla, jag bara vet en massa, som jag aldrig skulle fixa på riktigt. Så jag känner mig friare och allt är enklare i drömmen. Och så är det väl med en del av våra drömmar, både när vi sover och är vakna, att då är det enklare och bättre än i verkligheten.