Debattartiklar

Synskadades Riksförbund vill att den ekonomiska makt som ligger i offentliga upphandlingar används som ett led i jobbpolitiken och att offentliga arbetsgivare tar sitt ansvar och anställer fler personer med funktionsnedsättning. I en debattartikel i Dagens Samhälle Debatt den 22 augusti 2011 skriver förbundsordförande Tiina Nummi- Södergren.

I förslaget till ny skollag har rätten till särskilt pedagogiskt stöd för elever med funktionsnedsättning tagits bort. Detta oroar företrädare för tretton handikapporganisationer som skrivit ett öppet brev till utbildningsministern.

Förslaget till ny lärarutbildning som nu presenteras, gör att lärarna inte heller i framtiden kommer att ha tillräckliga kunskaper för att kunna möta elever med funktionsnedsättning. Denna brist måste åtgärdas, skriver bland andra Victoria Öjefors, ordförande Unga synskadade och Tiina Nummi-Södergren ordförande Synskadades Riksförbund, på Göteborgs-Postens debattsida.

En synskadad rörelsehindrad pensionär ska absolut inte resa med försenade SJ-tåg och tro att det fungerar att åka hiss på Lunds central nattetid eller att någon bryr sig om att ens räkna passagerare som lovats taxi.

Om man är användare av färdtjänst, får man finna sig i att regler som andra sätter upp styr vardagen. Då kan man inte räkna med att man själv får bestämma sina tider.

Press och TV höjde ribban i år och tog Paralympics från notis till huvudnyhet. Nu när den olympiska elden släckts riskerar åpter funktionshindrade att hamna på den mediala avbytarbänken. Det skriver ordförandena för tre stora handikappförbund.

Många synskadade är oroliga för att åka tåg. Anledningen är att ledsagningen inte fungerar. Konsekvensen är att man inte kommer i tid eller blir stående övergiven på någon station.

I en intervju i SVD 7 juli säger sig Nyamko Sabuni inte veta varför bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder inte kom med i lagen mot diskriminering.

Färdtjänsten i Stockholms län erbjuder (i teorin) alla färdtjänstkunder att boka färdtjänst med bakåtvänd bilbarnstol. Detta var dock något av det mest komplicerade vi gjort sedan vi fick färdtjänst.

Ledsagningsreglerna är orealistiska och tillkrånglade. Varför ska det behövas två ledsagare om man byter tåg?

Kommunen utestänger de synskadade från kommunen genom att man tillåter fastighetsägarna att träd, häckar och marktäckare växer ut över gångbanor...

Vid ca 18.10 började jag bli riktigt orolig och började kika efter någon som skulle kunna kolla så att jag verkligen hade uppfattat avgångstiden rätt. Men tyvärr så hörde jag bara en massa turister som själva verkade vara lika förvirrade som jag, eftersom det inte fanns någon att fråga. När det var ca 5 min kvar greps jag av total panik...

Vardagen för många av oss synskadade handlar alltför ofta om brist på inflytande och påtvingad passivitet och detta får oss att må sämre.

Efter alla mina år av kontakter (oftast högst ofrivilliga sådana) med div myndigheter, bistånsbedömmare, vårdpersoner och experter har jag kommit fram till att jag inte ska bli arg utan se det surealistiskt vackra hos dessa personer och deras regler.

Funktionshindrade män och kvinnor behandlas olika av kommunernas handikappomsorg och landets myndigheter.

För att kunna leva ett självständigt och aktivt liv behöver personer med synnedsättning tillgång till ledsagarservice. Om personen inte beviljas detta blir följden isolering och husarrest, menar Eva Fridh med tanke på hur gnidigt LSS används av våra kommuner.

Vi synskadade kan inte ha ögonkontakt så vi måste ha någonting som motsvarar det. Vi kan inte titta och vinka och därmed ge signalen: Ni måste se upp för oss!

Jag tog X-2000, för att slippa byten i Norrköping, som är svårare än i Katrineholm, och komma tidigare till Flen för att hinna upp en stund på jobbet. Det blev inget av med det. Men det var skönt att komma in i stugvärmen där hemma när klockan lite över halv åtta.

Vilken reellt ökad valfrihet har synskadade fått med de senaste femton åren av ökade valmöjligheter och upplösning av sammanhängande system?

Allt fler medlemmar inom SRF har hört av sig och påtalat problemet med att den högsta bidragsnivån inte justerats upp under de senaste tio åren och att man därmed har fått allt svårare att få den praktiska hjälp man har behov av på arbetsplatsen.

Staten, landstingen och kommunerna borde vara en förebild för att uppnå de uttalade målen. Detta kan göras genom att den offentliga sektorn, med sitt breda utbud, tar fram handlingsplaner för att "kvotera in" de med de största svårigheterna att komma ut på arbetsmarknaden.

Eftersom Af Rehab sitter inne med hela kunskapen vore det väl bättre att de gör hela jobbet?

Självklart skulle blinda personer ha tillgång till ledsagning enligt LSS. Så är det tyvärr inte i alla kommuner. Däremot har polismördaren Tony Olsson kostnadsfri ledsagning en gång per dag!

När vi kommer ut står två taxibilar och väntar. Vi hoppar in i den ena. När vi satt oss ringer min mobil. Det är en väldigt uppretad taxichaufför som undrar var i h--vt jag håller hus.

Det behövs alternativa synsätt, som ser till alla medborgares intressen och till en hållbar samhällsutveckling som inte bygger på utslagning. Om nu "marknaden" inte klarar alla människors behov måste den offentliga sektorn ta sitt medborgaransvar.

Bor jag i Eskilstuna får jag åka till Flen för cirka 130 kronor, men bussen kostar 48. Bor jag i Flen får jag inte åka till Eskilstuna utan särskilt tillstånd. Oavsett var jag bor i Sörmland får jag inte stanna under resan och köpa snus.

Vågar regeringen utmana näringslivet och facket, för att skapa en arbetsmiljö och arbetstillfällen där den outnyttjade arbetskraftsreserven kan passa in? Vågar regeringen satsa skattemedel på ökad sysselsättningsgrad istället för ökad privat konsumtion och lägre skatt för de förmögna?

Det förefaller som att det inte bara är vi som är blinda, utan även politikerna och ansvariga tjänstemän. Fast då är det fråga om en slags mental blindhet, där man vägrar att se denna fråga som en fråga om en grundläggande mänsklig rättighet.

I många kommuner finns en rad andra restriktioner i samband med resande med färdtjänst. Man får inte resa vilka tider på dygnet som helst, man måste beställa ibland långt iförväg, och man måste samåka. Redan Jonas Love Almkvist beskrev hur det går när klåfingriga byråkrater vill styra folks resande.

Strax före sommaren kom nya forskningsrapporter, som visar att trafikolyckorna med fotgängare inblandade ökat, särskilt där fotgängare passerat gator utan ordentliga övergångsställen.

Räkna cyklar som fordon, separera cyklar från gående med en ordentlig kant, och låt övergångsställen korsa även cykelbanor. Om detta förverkligas är vi övertygade om att konflikterna mellan gående och cyklande minskar.