Synskadades rätt till ledsagning måste säkras

Kommunerna har blivit mer restriktiva när det gäller att bevilja ledsagning till synskadade. Enligt Socialstyrelsen är bedömningarna rättsosäkra. Ledsagningen måste därför genomlysas när regeringen nu ser över LSS.

Regeringens kommande översyn av LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, måste genomlysa även insatsen ledsagning. 

För många blinda och gravt synskadade är ledsagarservice en förutsättning för att kunna delta i samhället på jämlika villkor. Men allt färre personer får del av LSS-insatsen ledsagning.

Ledsagarservice öppnar för att individen ska ha möjlighet att vara socialt delaktig, kunna motionera, kunna ta del av fritids- och kulturaktiviteter eller för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter.

I Socialstyrelsens kartläggning av LSS (2015) pekar myndigheten på stora inskränkningar och bristande likvärdighet inom insatsen ledsagarservice. Socialstyrelsen skriver att ledsagarservice är en av de LSS-insatser som har flest avgränsningar i lokala riktlinjer.

Sedan 2008 har antalet personer med LSS-ledsagning minskat med 13 procent. Färre kvinnor än män får sådan ledsagning.

Kommunerna har på senare år intagit en alltmer restriktiv hållning när det gäller att bevilja ledsagning enligt LSS till gravt synskadade, blinda och dövblinda.

Synskadades Riksförbund har kontaktats av ett antal medlemmar som har haft insatsen i många år, och plötsligt blivit av med den.

Den kommande LSS-översynen behöver titta på ledsagningen ur flera perspektiv.

• Det behövs ett förtydligande i lagen att såväl blinda och gravt synskadade som dövblinda tillhör den grupp (personkrets) som har rätt till insatsen ledsagning enligt LSS. Översynen skulle kunna ge svar på om dessa grupper ska fortsätta tillhöra personkrets 3 eller utgöra en egen fjärde personkrets.

• Allt för ofta bedöms behovet felaktigt. Exempelvis är det i dag vanligt att förmågan att själv klä på sig eller sköta sin hygien är avgörande för rätten till ledsagning. Här borde i stället orienteringsförmågan och möjligheterna att på egen hand utföra ärenden vara de relevanta kriterierna.

• Översynen behöver klargöra att synhjälp, exempelvis läs- och skrivhjälp, hjälp att sortera tvätt efter färger och dylikt, ingår i insatsen ledsagarservice.

• Enligt Socialstyrelsen finns det brister i rättssäkerheten i bedömningen av LSS-insatser. Här krävs tydlighet för att domstolarna inte ska kunna göra egna godtyckliga tolkningar av behov och vad ”goda levnadsförhållanden” innebär.

• Översynen bör också titta på vilka hälsorelaterade vinster en mer rättsäker tillämpning och friare bedömning av LSS-insatser skulle få. Vi vet att synskadade genomsnittligt har en sämre hälsa än övriga befolkningen.

En modell för att utveckla ledsagningen testades nyligen i Laholms kommun. Individen fick där använda det antal ledsagartimmar som hon eller han ansåg behövas. Det visade sig vara kostnadsneutralt för kommunen och mycket positivt för individen.

Så positivt att Laholm från årsskiftet har permanentat modellen för alla brukare. Laholmsmodellen bör prövas och utvärderas även i större kommuner.

När det gäller översynen i sin helhet är det viktigt att det finns ett tydligt brukarperspektiv genom hela processen. LSS är en rättighetslagstiftning och det är avgörande att detta perspektiv behålls och förstärks.

Det är en självklarhet att översynens arbete ska utgå från innehållet i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige ratificerat.

Håkan Thomsson, ordförande Synskadades Riksförbund

Införd i Dagens Samhälle 15 januari 2016