Som den sanna folkbildare Margaretha Wiberg alltid varit, har hon den mesta tiden arbetat med studiefrågor inom Synskadades Riksförbund. Margaretha har inspirerat till ett otal studiecirklar runt om i landet.

En period var hon sekreterare åt förbundsstyrelsen.

Under 1980-talet deltog hon med liv och lust i de då så aktuella diskussionerna om etik och fosterdiagnostik.

I början av 1990-talet arbetade hon med fritidsmålet och har bland annat utarbetat reglerna för Motionslunken, som alltjämt pågår i lokalföreningar och distrikt.

Margaretha Wiberg var med och startade tidskriften Nya Synvärlden som ges ut av FFS, Föreningen för synrehabilitering. En utmärkelse som verkligen gladde Margaretha var när hon 1998 utsågs till årets FFS:are för sitt engagerade arbete för utveckla en informationskanal och ett debattforum.

Den senaste tiden var Margaretha åter tillbaka i folkbildningsarbetet och har med energi och kreativitet gett service åt synskadade som går i statsbidragsfinansierade studiecirklar och på folkhögskola, både långa och helgkurser.

Margaretha var aldrig rädd för att göra sin stämma hörd, hon stod rakryggad för sina åsikter och var oerhört lojal mot sin arbetsgivare. Detta hindrade henne dock inte från att när hon upplevde orättvisor ge sig in i diskussioner och ge sitt stöd till arbetskamrater som behövde det.

"Om du nånsin kommer fram till Samarkand" av Thorstein Bergman var melodi en som Margaretha gillade.

– När mamma spelade den hemma när jag var liten så frågade jag var Samarkand låg och varför man ska gå dit. Mamma förklarade att med Samarkand menas att ha en dröm som man faktiskt kan nå. Det är viktigt att våga drömma, skriver Margarethas son William Wiberg i ett brev till Synskadades Riksförbund.

Det känns mycket tomt efter Margaretha Wiberg.

Vi i Synskadades Riksförbund sänder vårt varma deltagande till hennes familj, släkt och vänner.

Håkan Thomsson

förbundsordförande