Juristen förklarar skillnaden mellan LSS och SoL

Socialtjänstlagen och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade är lagarna som man har att luta sig mot om man har en synnedsättning och är i behov av ledsagning. Lagarna skiljer sig åt på flera punkter. Synskadades Riksförbunds jurist, Leif Jeppson, förklarar.

Socialtjänstlagen är en så kallad ramlag. Det innebär att den inte reglerar rättigheter för den enskilde utan beskriver vilka skyldigheter kommunerna har.

Lagen regerar all social verksamhet i kommunerna. Det kan gälla stöd till barn och unga, äldre missbrukare och människor med funktionsnedsättning.

Det finns dock ett undantag från principen om ramlag. Lagen innehåller nämligen en rättighetsparagraf och det är 4 kap. 1 §, där det sägs:

"Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.

Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i övrigt får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap.

Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Lag (2010:52)."

Det är inom ramen för stödet till livsföringen i övrigt som sådant som hemtjänst, ledsagning mm kan beviljas. Insatserna är dock inte specificerade utan det enda, som sägs är att den enskilde genom insatsen ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är helt annorlunda uppbyggd. I 1 § regleras vilka grupper, som omfattas av lagen. Det finns då tre olika grupper, som ingår och det kallas personkretsar.

Personkrets ett är personer med utvecklingsstörning, autism och autismliknande tillstånd. Den andra är personer med betydande och bestående begåvningsmässiga funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder.

Den tredje personkretsen är betydligt mer allmänt hållen. Den gäller följande personer:

"med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service."

Det ankommer då på den enskilde att bevisa att han/hon uppfyller alla dessa rekvisit. Det är därför som enbart synskadade inte anses uppfylla alla kriterierna.

En annan sak, som skiljer de båda lagarna åt är att enligt LSS är det tio uppräknade insatser man kan få. De viktigaste av dessa är:

Biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, ledsagarservice, biträde av kontaktperson, avlösarservice i hemmet, samt bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna.

Samma insatser kan ofta också fås enligt socialtjänstlagen. Det finns dock två viktiga skillnader.

För det första ska den enskilde enligt LSS uppnå goda levnadsvillkor, vilket anses vara lite bättre än skälig levnadsnivå, som det sägs i socialtjänstlagen. För det andra är insatser enligt LSS avgiftsfria medan kommunerna kan ta avgift för insatser enligt socialtjänstlagen.

Sammanfattningsvis brukar man säga att LSS är en som det heter plusslag, som ger lite bättre insatser än vad socialtjänstlagen gör.