3D-teknik passar bra till kartor och modeller, enligt Leona Holloway.

Grepp om världen med taktila bilder

Hur kan man göra utställningar, tavlor, kartor, serier och bilder mer tillgängliga? Hur skapar man taktila bilder och varför är de viktiga? Hur och när ska man använda 3D-modeller och finns det fler sätt att uppleva konst än med synen? Under konferensen Tactile Reading som hölls i Stockholm i april samlades många som arbetar med taktil konst och design i världen. Vi passade på att prata med några av dem om hur de jobbar i dag och om hur framtiden kan komma att se ut.

Att promenera runt en dinosaurie

Hur kan man få ett grepp om riktigt stora föremål i en utställning eller omfångsrika byggnader? Och hur kan man lyckas förmedla den faktiska storleken på en skalenlig modell, till exempel av en dinosaurie? På många museer är det förbjudet att känna på verken på grund av slitagerisken. Ann Cunningham jobbar på Colorado center for the blind i USA och där har de arbetat fram olika sätt att uppleva museum, utställningar och konst. Hon och hennes elever tog sig an dinosauriemodellen på ett vetenskapsmuseum i Denver genom att promenera runt den. De började vid huvudet, Ann beskrev måtten och hur det såg ut.

– Sedan gick vi längs med halsen och när vi kom till frambenen pratade vi om dem och hur stor magen är jämfört med en människas. Det här ger en väldigt bra känsla av hur det skulle vara att stå bredvid denna gigant om den var levande,
berättar Ann.
Som komplement är det bra om det finns taktila bilder och mindre 3D-modeller som man kan känna i handen.


Ann Cunningham beskrev en dinosauries storlek genom att gå runt den.

– All den här informationen tillsammans kan ge en ganska bra kunskap om vad det är man upplever. Ju mer man vet, desto mer nyfiken blir man, säger Ann Cunningham.
De har också jobbat med ljud för att skapa en rumsuppfattning. Ann Cunningham berättar att de visualiserade fram väntsalen i en nybyggd tågstation med hjälp av sång.
– Någon började sjunga och när de andra fyllde i så kunde man liksom höra volymen av utrymmet. Så en bra idé för att ta reda på hur stor en lokal är, är att sjunga i den, säger hon.

Så känns Van Goghs konstverk

Hur skulle konstnären Vincent Van Goghs målningar kännas, lukta eller låta om man kom riktigt nära? Till exempel den kända med solrosorna? På Van Gogh-museet i Amsterdam finns sedan två år tillbaka programmet Feeling Van Gogh som är särskilt anpassat för personer med synnedsättning. Det består av en interaktiv guidad tur i en verkstad som på många sätt tillgängliggör konstverken.


På Van Gogh-museet i Amsterdam finns en särskild utställningsdel med kännbara konstverk och modeller.

Här finns taktila bilder som förklarar konstverken, en dockskåpsmodell av målningen sovrummet som är fylld med en massa detaljer och det går att lyssna på alla brev som konstnären skrev. Och för att kittla sinnena lite extra så kan man känna lukten av vått gräs vid en av målningarna som föreställer en äng efter ett åskoväder.
Några av konstverken finns i 3D-modeller så att man riktigt ska kunna känna penseldragen och den stelnade färgen som buktar ut från duken.
– Den tekniken återger tavlorna på ett så korrekt sätt som möjligt. Van Gogh hade ett så uttrycksfullt sätt att måla med penslarna och det passar väldigt bra för 3D-produktioner. När man känner på det så får man en klarare bild av verket, säger Ann Blokland, intendent på museets pedagogiska avdelning.

Målet har varit att göra museet tillgängligt för så många som möjligt. Viktigt har också varit att personer med synnedsättning ska kunna uppleva det tillsammans med seende vänner och familj.
– Som en bieffekt har faktiskt utställningen lett till ett ökat medvetande bland allmänheten. I Holland finns det få möjligheter för personer med synnedsättning att uppleva konst, men det ökar hela tiden, enligt Ann Blokland.

När punktskriften blir lek

Hur kan man kombinera punktskrift med taktil grafik? Ann M. Conefrey, bosatt i Holland, är av få grafiska designers i välden som arbetar med punktskrift. Hon tycker att det är synd att punkten ofta är producerad på ett ”stelt och enformigt sätt”, istället för att vara en naturlig del av designprocessen.
– Vi borde leka mer med punktskrift och lägga till fler dimensioner. Kanske palindrom, spegelvända ord, eller att man kan läsa vertikalt eller horisontellt. Det skulle kunna ge nya uttryck, säger hon.


Det är viktigt att våga leka med punktskriften, tycker Ann M. Conefrey.

Enligt Ann M. Conefrey är det ett problem att en del designers som jobbar med punktskrift inte behärskar den.
– Om man inte själv läser den är det lätt att göra fel. Ofta är det skrivet uppochned eller alldeles för förstorat för att kunna läsas, säger hon.
Viktigt är också att designen kan upplevas både av seende och icke seende. Hon har bland annat gjort klistermärken och plastarmband med taktila bilder och punktskrift.

Från gotisk arkitektur till serier

2400. I snitt är det så många taktila bilder som en blind person upplever under sitt yrkesliv. Om man skulle göra om dem till en film så skulle filmen bli 1 minut och 40 sekunder lång.
– Den här extrema bildbristen, ger ofta personer med synedsättning vaga, otydliga eller till och med felaktiga mentala bilder. Det hindrar dem från att på riktigt delta och integreras socialt och kulturellt eller till och med att studera vad de vill, berättar Hoëlle Corvest.


Hoëlle Corvest visar ett av hennes taktila seriealbum med figuren Gaston.

Hon har arbetat med och forskat om taktila bilder och tillgänglighet i i Frankrike i 28 år. Hoëlle Corvest som själv är blind och har varit ansvarit för att tillgänglighetsanpassa utställningarna på bland annat Cité de Science, ett stort vetenskapligt museum i Paris.
– Världen är väldigt stor och det finns mycket information för ögonen, men för fingrarna finns det ofta nästa inget, säger hon.

En av Hoëlles taktila konstböcker visar arkitekturen i Saint-Chapelle.

Bland hennes böcker finns en konstbok där man kan känna konturerna av modellerna i kända konstverk. En annan bok visar arkitekturen i Saint-Chapelle, ett gotiskt kapell från 1200-talet i Paris, från alla möjliga vinklar och fönsterdetaljer. I ett taktilt seriealbum får man följa den franska seriefiguren Gastons äventyr och dråpligheter. Hoëlle vill bilda en internationell grupp som tillsammans ska ta fram och sprida fler högkvalitativa taktila böcker till ett bra pris.

3D-teknik – bilden av framtiden?

3D-teknik är på stark uppgång och Leona Holloway, från Monash University i Melbourne, har varit med och forskat kring olika typer av 3D-modeller. Målet var att skapa riktlinjer för hur man bäst kan använda dem.
– Det finns ett stort intresse för 3D-printing. Många har till och med sådana skrivare, men de använder dem inte, för de vet inte hur. Det är ett viktigt och spännande verktyg och vi måste lära oss mer om hur vi ska använda det, säger Leona.
I deras testgrupper fick många en aha-upplevelse när de kände på en bergskedja av 3D-modell och för första gången förstod hur den såg ut. Detta trots att de hade läst om bergen tidigare.
– Det visar att många inte får den kunskap de skulle behöva, säger Leona.


Leona Holloway hoppas att fler ska vilja börja med 3D-teknik.

Fördelarna med 3D-modeller jämfört med taktila bilder är just att de är tredimensionella. Det passar för komplexa former som till exempel diagram, kuber, kartor, byggnader. Att förstå perspektiv och olika vyer blir också lättare. Modellen bör få plats i handen och presenteras tillsammans med annan kompletterande information. Nackdelen är att samma material används för alla modeller, vilket kan göra det svårt att urskilja detaljer. Leona hoppas kunna jobba mer med lärare och producenter för att ta reda på mer, och för att sprida tekniken.

Sista chansen att besöka Kännbart

Du har väl inte missat den taktila utställningen Kännbart? Den turnerar runt i Sverige och ska informera och upplysa om tillgänglighet och dövblindhet. Med hjälp av nyproducerad samtidskonst skapar projektet möten mellan teckenspråksvärlden och konstscenen. Nästa stopp för utställningen är Borås konstmuseum där den finns på plats mellan 10 juni och 25 augusti. Därefter kommer den till Scenkonstmuseet i Stockholm mellan 7 september och 22 oktober 2017.