Hugo räddades från ett liv på gatan

Han var fyra år gammal och på väg att kastas ut på gatan tvingad att klara sig själv. Han hade en ögonsjukdom och tänderna var i väldigt dåligt skick. Om inte hans adoptivföräldrar hade hittat honom i sista stund vet ingen hur det hade gått. Men Hugo Nordgren är säker på hur det skulle ha slutat. – Jag hade inte funnits idag, säger han.

Det är en glad och ganska sprallig 18-åring vi möter på ett kafé i Stockholm. Hugo Nordgren gillar att spela datorspel och han sänder sitt spelande live över internet så att andra spelintresserade kan titta på. Ett av favoritspelen är ett simulatorspel där man kör lastbil genom Europa. Han har ett stort intresse för teknik och pluggar till bilmekaniker. Redan som liten var han motorintresserad och när familjen var på bilresa så ägnade han sig gärna åt bilens instruktionsbok i timmar.

Hugo föddes i Vitryssland av fattiga föräldrar med alkoholproblem. Redan efter ett par månader hamnade han på ett barnhem och flyttades sedan runt flera gånger mellan olika hem innan hans adoptivföräldrar upptäckte honom när han var fyra år. I Vitryssland behåller man bara barn upp till fyraårsåldern på barnhemmen. Om de inte har fått nya föräldrar då får de klara sig själva. För barn med någon form av funktionsnedsättning är chansen att hitta adoptivföräldrar väldigt små.
När Hugo kom till Sverige upptäckte man att han hade fel på sina ögon. Efter besök hos ögonläkare och optiker fick han en lapp att ha för ena ögat under flera år för att det andra ögat skulle utvecklas normalt. Han var också ovanligt kort för sin ålder, troligen på grund av dålig kost i Vitryssland. Under sitt första år i Sverige växte han sju centimeter. I dag ser Hugo rätt bra, men han måste sitta längst fram i klassrummet för att kunna se tavlan.

Vitryssland har kallats för Europas sista diktatur och är tillsammans med Ryssland det minst demokratiska landet i Europa, enligt en rapport av den amerikanska organisationen Freedom House 2017. Hugo vill inte åka dit i dag eftersom han är rädd att bli kvar och inte kunna resa ut igen. Han har funderat på att i framtiden söka upp sina biologiska föräldrar, kanske med hjälp av dokumentärserien Spårlöst i TV4.
– Någon gång vill jag nog åka till Vitryssland, men jag vill bli äldre först, säger han.

Han tror att det skulle kunna vara ganska lätt att lokalisera föräldrarna, bland annat med hjälp av det han kallar "den blå historieboken". I den boken skrev hans adoptivmamma dagboksanteckningar från tiden i Vitryssland och fram tills att Hugo kom till Sverige. Hugo har själv inte läst sin egen historiebok. Ett av skälen är att han har förträngt alla minnen av tiden i Vitryssland och inte vill att minnesbilderna ska komma tillbaka. Hugos enda minnen från Vitryssland består idag av en handfull fotografier tagna på det sista barnhemmet han bodde på innan han flyttade till Sverige.
Vi får låna Hugos historiebok och kan läsa mammans noggranna anteckningar som börjar med det första mötet med Pavel, som Hugo hette när han bodde i Vitryssland. Boken berättar hela historien om hans tid i Vitryssland och om hans första tid i Sverige. I boken finns fotografier på Hugo från tiden i Vitryssland och namnen på Hugos biologiska föräldrar och syskon. Med boken följer också ett antal tidningsklipp som visar på den svåra situationen i Vitryssland. En av tidningsartiklarna beskriver hur små resurser barnhemmen har och att det leder till att barnen blir undernärda och inte får tandvård. Många av barnen i Vitryssland vid den här tiden, i början av 2000-talet, var också påverkade av sviterna efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. Vitryssland fick ta emot en stor del av det radioaktiva nedfallet. Den strålning som mödrarna utsattes för påverkade under lång tid barn som föddes efter olyckan med både cancer och missbildningar som följd.

Det går inte att se på Hugo att han har en bakgrund i Vitryssland och det händer att han väljer att inte berätta varifrån han kommer.
– Jag har varit med om att jag kommit hem till kompisar och blivit utkastad av deras föräldrar på grund av att jag är från Vitryssland. Det gör mig arg eftersom de inte känner mig eller vet hur jag är, säger han.
Det kan finnas olika orsaker till att det är så, tror Hugo.
– Det beror nog på att det nästan är diktatur där. Då tror de att alla som kommer därifrån är dåliga människor. Även tiden med Sovjetunionen som fienden i öster och kommunismen har nog påverkat folks syn på personer från de forna Sovjetstaterna.
Hugo är aktiv i sociala medier och eftersom han gillar att fotografera använder han Instagram mycket. I sociala medier har han valt att vara öppen med att han kommer från Vitryssland.
– Ofta fungerar det bättre på nätet, då hinner folk vänja sig på ett annat sätt och har sett lite vem jag är först, tror han.

Hugo ser ljust på framtiden. Även om hans syn riskerar att försämras över tid kommer han kunna jobba med drömyrket bilmekaniker. När vi träffar honom har han praktik på en bilverkstad där han trivs jättebra.
– Jag är helt säker på att det är det här jag vill jobba med. En bardomsdröm har gått i uppfyllelse.

text & foto: Joachim Kåhlman

Följ Hugo på Instagram. Hans användarnamn är: @hugo.nord