Chandana Ekvall Polet får vägledning när hon rider med hjälp av en app.

Unga ryttare rider med vibrerande teknik

Signaler från en vanlig mobiltelefon blir till vibrationer på ryttarens kropp. Med hjälp av ny smart teknik ska fler kunna rida utan ledsagare. "Det är roligt och man blir mer självständig", säger Alicia Pettersson.

Det piper, tjuter och rasslar regelbundet från de fyra ledfyrarna som är placerade i varsitt hörn. De olika ljuden berättar för de ryttare som inte ser var någonstans i ridhuset de befinner sig och hjälper dem att navigera rätt. Felicia Nordström, 15 år, Alicia Pettersson, 10 år, och Chandana Ekvall Polet, 11 år, ska just börja veckans lektion med Örebro fältrittklubb. De sitter upp på varsin häst. Alicia Pettersson stryker med handen över manen. Hon är blind och har ridit här i snart ett år.


Att kunna rida mer självständigt är kul, tycker Alicia Pettersson.

- Jag tycker om hästar, de är fina. Jag gillar att rida, trava är det roligaste, säger hon.
De senaste lektionerna har hon provat en ny teknik med vibrationsdosor. Det gör det lättare att rida mer fritt än tidigare, tycker hon. Nu behöver hon inte längre en instruktör som går bredvid hästen och guidar henne.
- Det här funkar bra och man blir mer självständig. Annars tycker jag inte att ridning är lika roligt, säger Alicia Pettersson.
Kompisen Chandana Ekvall Polet förklarar hur det funkar:
- Ledaren trycker på knappar. När det vibrerar i höger ska man gå till höger, när det vibrerar i vänster ska man gå till vänster.
Hon ser litegrann, men tycker att vibrationerna underlättar, eftersom hon slipper kisa och anstränga ögonen när hon rider.
- Jag tycker det funkar bra, man kommer rätt. Man känner sig inte lika vilse i ridsalen, säger hon.


Alicia Pettersson rider på fredagarna i ridhuset.

Det hela började 2003 med ett doktorandprojekt där forskaren Parivash Ranjbar skulle omvandla ljud till vibrationer för dövblinda. Några dövblinda ryttare som hade hört om idén tyckte att det borde kunna användas för ridning. Efter många års tester och finjustering har Parivash Ranjbar, tillsammans med forskarna Dag Stranneby och Erik Borg, tagit fram positionerings- och kommunikationssystemet Ready-Ride. Projektet drivs genom Örebro Universitet och Campus Alfred Nobel i Karlskoga i samarbete med Audiologiskt forskningscentrum i Örebro.
- Vi har fått många positiva reaktioner och vet att många fler vill testa. En del dövblinda ryttare tycker att det inte går att rida utan, säger Parivash Ranjbar.
Tekniken är ganska enkel och går ut på att ryttaren har ett antal dosor med inbyggda vibratorer fästa på kroppen. Dosorna är kopplade till en mobiltelefon som fungerar som mottagare, och den har ryttaren med sig på hästryggen. Ridinstruktören kan sedan genom en app i en annan mobil ge kommandon till ryttaren på distans. Vad signalerna betyder kan ryttaren och instruktören själva komma överens om.
- Vibrerar det i båda samtidigt så ska man dra i båda tyglarna. Sedan kan man trycka flera gånger på samma sida. Höger, höger, höger. Och då kan man svänga runt. Man kan också byta gångart eller öka takten, berättar ridinstruktören Fia Krügel, som tränar med eleverna i Örebro.

Vibrationsdosorna kan fästas på handlederna eller någon annanstans på kroppen.

Felicia Nordström har ridit i flera år. Hon har lärt sig att rida och navigera på egen hand i ridhuset, bland annat med hjälp av ljudet från ledfyrarna.
- Det är en frihet att rida. Det känns så coolt att jag kan styra ett så stort djur helt själv utan någons hjälp, säger hon.
Även om hon klarar sig bra själv kan den nya vibrationstekniken vara en extra hjälp.
- Jag tycker att det är häftigt. Man behöver inte ha någon bredvid sig som ropar "höger" eller "du har en häst framför dig" och så vidare, säger hon.


Felicia Nordström har ridit själv i flera år, utan några hjälpmedel. Hon gillar att vara i stallet och pyssla om hästen Samira.

Malin Hallberg är ordförande i Örebro fältrittsklubbs handikappssektion. Hon har jobbat i många år för att göra det lättare för personer med funktionsnedsättning att rida. Hon tycker att en stor fördel med Ready-Ride är att det är enkelt att använda. Klubben har sökt och nu fått pengar av Allmänna arvsfonden för att kunna köpa in fem sådana system.
- Det som är spännande är att det blir lättare för blinda ryttare att rida i grupp. Annars rider de ofta ensamma med en ridinstruktör. Men privatlektioner kostar väldigt mycket pengar och det blir isolerat. Jag ser en social styrka med det här systemet, att kunna rida tillsammans och tala om sina hästar och vad man gjort, säger hon.


Kompisarna Alicia och Chandana gillar hästar och att rida.

Tekniken är från början framtagen för ridning men kan även användas i andra sammanhang, till exempel skidåkning, promenader eller när man vill kommunicera utan att ropa eller ha kroppskontakt. Ett användningsområde kan också vara vid träning av ledarhundar, berättar Parivash Ranjbar.
- När ledarhundstränaren ska lämna över hunden till brukaren kan de kommunicera i smyg direkt istället utan att störa hunden, säger hon.
Målet för Parivash Ranjbar och hennes forskarkollegor är nu att få Ready-Ride godkänt som hjälpmedel av landstinget för att fler ska ha möjlighet att använda det.

text & foto: Therese Selén