I luktlabbet har Stina Cornell Kärnekull samlat doftpennor och doftburkar som användes i testerna.

Har blinda lättare att minnas ljud?

Kan blindhet påverka upplevelsen av lukter och ljud? Har den som inte ser lättare att minnas det vad den hört och hur tecknas minnesbilder för ickeseende? Doktorand Stina Cornell Kärnekull undersöker hur blindhet påverkar andra sinnesförmågor och minnen. – Det finns mycket forskning på hur blindhet påverkar hörseln, men hur det påverkar andra sinnen är intressant, säger hon.

I Frescati på Norra Djurgården, sitter flera av forskarna på Stockholms universitet. Stina Cornell Kärnekull, som hör till psykologiska institutionen, tar emot i ett av tegelhusen och visar oss direkt in i luktlabbet. Ett litet rum där hon gör flera av testerna till studierna. Luktpennor, alla med olika syntetiska dofter, står i långa rader och i en back står flera glasburkar med föremål som doftar om man håller näsan nära. Är det persika eller banan, vitlök eller fisk? Och är det ljudet av steg i snö eller bläddrandet i en bok som hörs? I rummet intill spelar hon upp olika ljud som deltagarna får lyssna på.

Forskningsprojektet innehåller tre studier som undersöker luktsinne, hörsel och minne. I den första studien deltog barndomsblinda, vuxenblinda och seende. Testerna visade hur känsliga de var för lukter och ljud, hur de kunde identifiera dem och hur bra de kunde skilja dem åt. Och hur många lukter och ljud kunde de lära sig och urskilja bland andra liknande ljud och lukter tio minuter senare? Resultatet var tydligt: inga skillnader visades mellan grupperna på något av lukttesten.
– Vi förväntade oss inte några skillnader på grundläggande hörselförmåga eller luktkänslighet. Men jag hade trott att blinda skulle vara bättre på att identifiera ljud, det hade en tidigare studie visat, kommenterar Stina.

Resultatet i ljudminnesuppgiften stack däremot ut. Barndomsblinda visade sig vara bättre på att minnas vad de hört än vad vuxenblinda och seende var.
– Det resultatet kändes ganska logiskt, det gick i samma linje som en annan studie. Så slutsatsen är att vi inte ser någon generell effekt på sinnena av blindhet, det verkar snarare vara specifikt för vissa förmågor. I dessa studier tyder det på att det är minnesförmågan.

I den andra studien kallade Stina tillbaka sina deltagare ett år senare, då enbart för minnestestet. Kunde de känna igen lukterna och ljuden de lärt sig? Men den här gången hade skillnaden mellan grupperna suddats ut. De barndomsblinda var inte längre bättre på att minnas ljuden efter så lång tid.
– Vi kan bara spekulera om orsaker. De barndomsblinda kanske använde sig av minnesstrategier som var bra för korttidsintervall, men mindes inte detaljerna efter ett år, säger Stina. 

Nu pågår den tredje studien. Den handlar om självbiografiskt minne där barndomsblinda och seende testas. Lukter och ljud används för att få deltagarna att associera och locka fram egna personliga minnen från specifika tillfällen.
– Den studien är mycket intressant eftersom det finns väldigt lite forskning på självbiografiskt minne hos blinda, säger Stina.
Hon undersöker hur lätt deltagarna har att plocka fram självbiografiska minnen, och vilka komponenter de består av.
– För seende är synen extremt viktig för våra minnen. Man ser bilder för sitt inre. Men vi ska titta på hur minnet formas utan synintryck. Det har varit otroligt spännande att få höra hur deltagarna associerar, det kan skilja sig mycket åt, säger hon.

Nästa år räknar Stina med att bli klar med sin avhandling som innehåller de tre studierna. Resultatet kan användas inom minnes- eller demensforskning. Eller för utveckling av hjälpmedel för synskadade.
– Vi får mer kunskap om hur hjärnan och lukt- och hörselsinnet fungerar. Man kanske kan använda ljud och lukter till hjälpmedel för att orientera sig, till exempel. Då är det bra att veta hur lätt man har att identifiera ljud och hur lätt man har att minnas.

text & foto: Therese Selén