Susanna är fotograferad i svartvitt, somrigt klädd i endast en jeansväst. Hon håller handen ovanför ögonen för att skydda mot solljuset.

Synnedsatt konstpedagog talar om konstnärligt skapande

En av dem som medverkade i konstsamtalet förra veckan är Susanna Géczi, som själv är konstnär med en synnedsättning. Hon sitter även med i juryn för kulturutmaningen där hon representerar Synskadade Konstnärers och Konsthantverkares Förening (SKKF). Vi frågade henne om hon kunde beskriva ett konstverk, som symboliserar frihet för henne. Ta del av hela intervjun och läs mer om kulturutmaningen här – som vänder sig till just dig som har en synnedsättning och är intresserad av konst.

(Missade du konstsamtalet så kan du lyssna på det i efterhand via Radio SRF här)

Intervju med Susanna Géczi

Temat för kulturutmaningen är frihet. Kan du ge ett exempel på ett konstverk som symboliserar frihet för dig?
I slutet av sommaren såg jag ett verk som imponerade på mig djupt. Det var verket  "Aquanauterna", som jag förstår som ett samarbete mellan bl.a. skulptören Pompe Hedengren och Fotografen Sara Mac Key, samt en rad andra konstnärer och tekniker.

Hur skulle du beskriva det konstverket för någon som inte ser?
Verket bestod av: fotografi, skulpturer, teckningar, textilkonst, scenografi, spelfilm, videokonst, dikt, doft, ljud och musik, vilka tillsammans byggde upp en trollbindande och högst kreativ illusion för betraktaren att stiga in i/ta del av. Konstinstallationen återgav en fiktion av en forskningsexpedition som skall ha ägt rum i det fiktiva "Siljansringen" under förra sekelskiftet. En expedition där två kvinnliga forskare mötte och dokumenterade en ny typ av okänd varelse som levde i skogen. Samtidigt framkom även en förbjuden kärlekshistoria mellan de två kvinnorna, samt hur den yttre världen "knackar på dörren" och vill förstöra både deras expedition och förbjuda deras kärlek. Men med denna fiktion som kuliss uppmärksammas (enligt min tolkning) även frågor kring samhällets mörkande av kvinnor i historien samt sexualitet- och normkritik.

Utställningen upptog en enorm mörklagd sal i Avesta-Verkets gamla lokaler. Alla konstföremål och rekvisitan som visades var uppställda som både fristående installationer men ändå sammanhängande fragment ur berättelsen om den fiktiva expeditionen. Berättelsen återgavs i sin helhet i en 20 minuter lång mokumentärfilm som besökarna sittande kunde ta del av på en stor bioduk integrerad i själva utställningen. 

(Projektledaren kommenterar: En mokumentär är en spelfilm som är uppbyggd som, och skapar illusionen av att vara, en dokumentär.)

Detta sätt att samarbeta konstnärer emellan, att kombinera flera konstnärliga uttrycksformer samt att obehindrat röra sig mellan fiktion och aktuell norm-/samhällskritik, symboliserar en typ av frihet för mig. Men även att som skapande människa tänja på vanligen kända gränser och koncept för hur konst görs och går till, blir i sig en symbol för frihet. Ett mycket inspirerande verk!

Vilka tips har du till tävlingsdeltagarna på hur man kommer igång med skapandet av ett fantasikonstverk?
Jag anser att det första man bör göra är att fråga sig vad man vill säga/förmedla. Det kan likväl handla om: ett samhällskritiskt ifrågasättande eller t.ex. förmedlandet av en insikt eller känsla. Frågan kan vara djup eller lättsam, hög eller låg, men det kan vara en bra utgångspunkt. 

Inspireras gärna av ovanstående konstinstallation och dess flytande gränser. En allegori kan t.ex. vara ett finurligt och lekfullt sätt att via ett jämförande belysa viktiga nutidsfrågor via konstuttryck.

(Projektledaren kommenterar: en allegori är när man använder sig av metaforer, symboler och liknelser för att förmedla ett budskap bortom det bokstavliga/direkt synliga)

Du har själv en synnedsättning. Tycker du att det påverkar ditt skapande och i så fall på vilket sätt?
Min synnedsättning ger mig vissa begränsningar. Jag har blinda fläckar/"pixlar" i mitt synfält, vilket gör att jag inte längre kan se detaljer så bra och därmed tappar mycket energi vid fokuserat tittande. Av denna anledning har jag (troligen omedvetet) alltmer lämnat skapande i de tvådimensionella materialen, för att nästan uteslutande ägna mig åt tredimensionellt skapande. Materialet jag oftast väljer för att uttrycka mig är lera i skulptural form, vilket jag gärna kombinerar med andra material såsom: metalltråd, pärlor, berlocker, snören, flaskor. Jag brukar sträva efter att skapa skulpturer med en inneboende funktion, men aktar mig för att låta behovet av funktionalitet bli viktigare än estetiken! 

Mina skapelser har ofta ett ganska stilrent uttryck, vilket möjligen också kan spåras till min synnedsättning och (ett omedvetet) behovet av att hålla ner på detaljer. Jag tror att det taktila momentet i att arbeta tredimensionellt har blivit ett utvidgat stöd för min försvinnande syn.

 

Läs mer om kulturutmaningen Skissa Loss här!

Skissa Loss står med vit text på orangefärgad bakgrund, som är formad likt en vepa, tygbit eller vad fantasin gör det till med sina oregelbundna kanter.

Den här gången vänder sig tävlingen till dig som är intresserad av konst och är nyfiken på att tänja på gränserna för vad konst egentligen är.