Kontraster

Det är lättare att orientera om kanter, dörrar, glasväggar och lösa föremål markeras med tydliga konstraster mellan ljust och mörkt.

En synskada innebär ofta att små kontrastskillnader är svåra att urskilja, till exempel blir en ljust grå dörr mot en ljust gul vägg svår att upptäcka. Samma sak är fallet om golv och väggar är målade i färger som dåligt kontrasterar mot varandra. Rummets storlek och form blir då betydligt svårare att uppfatta för den som ser dåligt.

Att skapa förutsättningar för goda kontraster handlar om att välja rätt material. Det gäller då att ta hänsyn till hur fakto­rer såsom dagsljus eller artificiellt ljus lyser upp rummet/­lokalen, möblering, inredning eller byggnads­detaljer så som Golvlister, dörrar, öppningar där det saknas dörr ska dörrfoder/lister, ledstänger och handtag kontrasteras för att underlätta orientering och det underlättar också hur man uppfattar rummet/lokalen eller omgivningen.

Många personer med synnedsättning har också svårt att se skillnad på färger eller vissa färger. Därför rekommenderas inte några speciella färgkombinationer. Principen som skall gälla är kombinationen mörk/ljus. Då kontrastmarkering görs med en mörkare färg på ett ljust underlag bör man ta hänsyn till att mörka golvytor kan förväxlas med hål. Blanka golv kan också ge en bländningseffekt eller tolkas som att de vore våta. För att personer med synnedsättning lättare skall kunna orientera sig måste byggnadsdetaljer/inredning i den byggda miljön, både utom- och inomhus, stå i tydlig kontrast mot varandra – det vill säga att en ljus färg kombi­neras med en mörkare, till exempel att dörrbladet målas i en mörk färg om väggen är ljus eller vise versa. För att ha god kontrastverkan ska kontrasten vara minst 0,40 enligt NCS (Natural Color system). SRF anser att man ska sträva efter så hög kontrastskillnad som möjligt för att uppnå bästa möjliga resultat.

I den yttre miljön kan olika material användas på ett sådant sätt att kontraster skapas, vilket förstärker trygghet och orienterbarhet. Stora glaspartier behöver kontrastmarkeras med en 200 millimeter bred rand som löper tvärs över glaspartiet på en höjd av 1,4–1,6 meter. Även en lägre rand behövs, och det är lämpligt med en list längst ned.

Vid kontrastmarkering av glaspartier måste man tänka på vad som finns på andra sidan glaset samt att markeringen ska fungera från båda hållen.

Kontrast är en konst, inte vetenskap. Standarder finns knappast och är svåra att ens föreställa sig.