Kära punktskrift

Vilket liv vi har tillsammans du och jag! Du skänker mig trygghet genom att ge orden till mina fingrar. Du är ett stöd i alla sammanhang. Du finns runt armen och ser till att jag kommer i tid, du är lätt att ha med sig i väskan och du behöver inte el för att fungera.

Kommer du ihåg när vi tillbringade ett veckoslut i Abisko och vi blev insnöade på hotellet och strömmen försvann. När stormen tjöt runt knutarna låg jag under täcket med dig och läste tills fingertopparna ömmade. Det är ett mysigt minne.

Utan dig hade jag inte klarat av de svåra passagerna i livet.

Vårt samspel syns tydligt i offentliga sammanhang när jag står framför en publik. Med dig framför mig kan jag känna mig trygg och säker.

Och jag kommer aldrig att glömma den där gången när du räddade mig från att förväxla huvudvärkstabletter med lavemangsmedicin på apoteket. Då fanns du där som en transparent hjälte. De flesta lägger inte ens märke till dig, men jag ser dig tydligt när jag känner din närvaro.

En gång fick du mig att hitta till rätt våning när jag skulle på en viktig anställningsintervju. Då förstod jag att du alltid skulle vara en del av mig. Jag kommer aldrig att kunna tacka dig nog för den gången och alla andra gånger som du sett till att jag har befunnit mig på rätt plats vid rätt tid.

Jag ville bara berätta för dig att vi hör samman du och jag. Du med din upphöjdhet och jag med min fingertoppskänsla. Vi är helt enkelt som handen i handsken!

Trots min långa kärlek till dig, så känner jag fortfarande lika mycket som när jag först mötte dig för omkring 50 år sedan. Jag tröttnar aldrig på att beröra dig och du får mig att känna mig som en hel människa.

Din,
Lena