Debattartikel: Sätt inte käppar i hjulet för synskadade

Alla tysta fordon, inte minst elsparkcyklarna, gör trafikmiljön farligare för oss som inte ser. Trots det får synskadade allt mindre träning i att använda vit käpp för att röra sig säkrare i trafiken. Det är dags att ändra på detta. Den vita käppen är en livförsäkring för synskadade som behövs mer än någonsin.

Tänk dig att du är på väg rakt över gatan på ett övergångsställe. Plötsligt upptäcker du att du befinner dig mitt bland bilarna i rondellen, du har gått snett utan att du varit medveten om det. Alternativt att du går längs en delad gång- och cykelbana där elsparkcyklar och cyklar passerar ideligen, för det mesta utan att du är medveten om det. Så ser vardagen ut för många av oss som är beroende av den vita käppen. Förklaringen till att vi tar oss fram är att vi har fått hjälp att träna in sträckan. Vi har också fått tips på hur vi använder den vita käppen på rätt sätt.

Den vita käppen gör det möjligt för oss som är synskadade att hitta kanter, stolpar, bänkar och andra hinder i gatu- och trafikmiljön. Den vita käppen skickar också en tydlig signal till omgivningen om att vi ser dåligt eller inte alls.

Att självständigt kunna förflytta sig säkert med sin vita käpp kräver kunskap, självförtroende och mod. Det är inget vi bygger upp på egen hand, utan det förutsätter att vi fått träning i att gå med vit käpp. För att vi ska våga ta steget krävs ibland coaching för att stärka vårt mod.

Trafikmiljön har blivit alltmer komplex. Vi har fått mängder av nya, tysta elfordon. Det handlar inte bara om elsparkcyklar utan även om elbilar och cyklar. De dyker upp snabbt och ljudlöst och för oss som inte kan förlita sig på synen är de helt omöjliga att upptäcka i tid.

Trender inom stadsplaneringen gör att mer samspel och ögonkontakt krävs mellan olika trafikantgrupper. Kanske bra på vissa sätt, men svårhanterat för den som inte ser. Med tanke på detta borde den vita käppen vara högaktuell. Och möjligheterna att få träning i att använda den och förflytta sig säkert borde prioriteras. Men så är det inte.

Vad är då lösningen? Som så ofta handlar det om både kunskap och att lägga pengar på rätt saker. Precis som andra måste synskadade ha rätt att röra sig säkert och delta i samhället. För detta krävs en god rehabilitering, motivation och mycket träning. Det är Sveriges regioner, som via sina syncentraler (eller synenheter) ansvarar för att vi som synskadade får den träning som vi behöver, eller så borde det i alla fall vara. Tyvärr har vi noterat att vilken träning vi får varierar kraftigt över landet.

Synskadades Riksförbund vill se en tydlig ambitionshöjning när det gäller rehabiliteringen av synskadade i Sverige. Regionerna behöver avsätta mer resurser till att anställa ny personal och till att vidareutbilda de som redan är anställda. Vi vill se ett kompetenslyft hos syncentralerna så att personalen besitter färska kunskaper i orientering och förflyttning.

På nationell nivå måste Sverige åter börja utbilda personal som är specialister på att rehabilitera synskadade. Någon sådan utbildning finns inte idag. Detta är ett måste för vår nyvalda riksdag och kommande regering. Ge ett av universiteten i uppdrag att på nytt starta en utbildning för synpedagoger. Sluta snåla med resurserna som behövs för att vi ska kunna röra oss självständigt och vara delaktiga i samhället. Sätt inte fler käppar i hjulet för landets synskadade!

Niklas Mattsson
Förbundsordförande
Synskadades Riksförbund

Debattartikeln har publicerats i Hallands Nyheter på Vita käppens dag den 15 oktober 2022.