Vad skulle Lucia säga?

Lucia miste synen för sin övertygelses skull. Men vad ska de som är blinda idag göra med sin övertygelse om att samhället inte längre är anständigt ordnat för dem?, skriver Synskadades Riksförbund, Unga med Synnedsättning och Förbundet Sveriges dövblinda.

Den 13 december publicerar SRF en debattartikel i Dala-Demokraten.

Lucia är mycket. En högtid. Ett ljus i mörkret. En dag för barnen att klä ut sig och sjunga sånger. Lucia var från början ett kristet helgon som sägs ha blivit blind för trons skull och blev sedan skyddshelgon för de blinda. Men hon kommer inte med ljus denna mörka vinter, inte för sina skyddslingar, sorgligt nog.

Vi svenskar har det materiellt sett bättre än någonsin. Men rättighetsmässigt går vi bakåt. Synskadade, blinda och personer med dövblindhet har långt mindre stöd idag än för 10 år sedan. Värdet av rättigheterna har urholkats.

Så Luciafirandet för dem hon skulle beskydda är inställd på obestämd tid. Glöggfikan och julbordet likaså. Synskadade och dövblinda anses inte behöva sådan samvaro längre. Långt in på 2000-talet kunde den som var blind få ledsagning för att gå och handla, ta en promenad, besöka sin makes gravplats eller titta på sitt barns Lucia-tåg på skolan. Men kommuner och domstolar ser inte längre detta som nödvändigt. Vad skulle helgonet Lucia säga om detta?

Säkert skulle hon skaka sitt huvud i missmod och förfäras när hon fick höra att den som är blind inte heller kvalificerar sig för färdtjänst. Inte ens barnen och de unga är skonade. Och vårdnadshavare som är synskadade eller lever med dövblindhet nekas numera ofta insatser för att kommunen anser att deras barn bör stå för stödet. Medan ditt barn bakar pepparkakor kan ett annat barn alltså tvingas bli assistent och ansvara för mammas behov av ledsagning till apoteket.

Det är dags att organisera sig mot dessa orättvisor! Eller vänta lite, det går ju inte heller. Det behövs ju ledsagning eller färdtjänst för att kunna träffa andra och engagera sig i en förening, vilket man nekas. Men synskadade borde i alla fall kunna rösta fram en bättre politik, tänker kanske Lucia. Vad hon då inte vet är att regeringen precis har stoppat det påbörjade arbetet för att synskadade och personer med dövblindhet ska kunna rösta säkert och med bevarad valhemlighet, alltså ha samma rättigheter som andra.

Lucia miste synen för sin övertygelses skull. Men vad ska de som är blinda idag göra med sin övertygelse om att samhället inte längre är anständigt ordnat för dem? En sak är säker. Lucia kommer inte med ljus denna mörka vinter. Inte till landets synskadade och dövblinda som bit för bit fråntas värdighet och möjligheter att leva som andra.

Niklas Mattsson, ordförande Synskadades Riksförbund
Frida Karlander, ordförande Unga med Synnedsättning
Klas Nelfelt, ordförande Förbundet Sveriges dövblinda