Musik

I äldre tid förknippades bilden av den blinde musikern ofta med ett kringflackande liv och tiggeri. Men samtidigt har begåvade synskadade musiker ibland haft större möjligheter att klara hela sin försörjning på yrket än t ex synskadade hantverkare. Till och med som positivhalare och skillingtryckförfattare kunde man få en bättre försörjning än som borstbindare.

I Europa och framförallt i England och Frankrike utbildades av tradition många synskadade i musikeryrket. Men i Sverige fanns en tveksam inställning till yrket i utbildningsväsendet. I en statlig utredning 1922 tyckte man visserligen att fler blinda borde få satsa på musiken men att det måste vara nogrannt urval eftersom man inte ville ha "musikanter för vilka musiken bara var en förevändning för tiggeri."

Grundutbildningen i musik och pianostämning fick man vid Blindinstitutet på Tomteboda. På 1960-talet fanns det ett femtiotal yrkesverksamma synskadade pianostämmare i landet. de hade bakom sig tre års studier som ofta avslutades med Musikhögskolans stämmarexamen och auktorisationsprövning hos Sveriges Pianostämmarförening. Många pianostämmare valde så småningom andra huvudyrken och lät pianostämningen bli en extrainkomst.