Blinda organiserar sig

Skolundervisning och yrkesutbildning gav blinda ett helt nytt utgångsläge.

När eleverna lämnade skolan hade de ett yrke, även om man vid denna tid var hänvisad till såkallade "blindyrken" inom hantverk. På de få skolor som fanns lärde eleverna känna varandra och fick vänner. Kunskaper och kamratskap med andra i samma situation stärkte självkänslan.

Trots det var det svårt att komma igång med försörjningen när man kom hem. Man konkurrerade ju med seende hantverkare. Ofta saknades pengar till både verktyg, material och arbetslokal. Att sälja det man tillverkat var också svårt på egen hand, och att anlita ledsagare kostade pengar. Fortfarande var det många som hamnade på fattigstugan.

Det var bakgrunden till att fem blinda korgmakare, som fått utbildning på Manilla, slog sig samman i en verkstad på Nybrogatan i Stockholm. Förhållandena var enkla, man både arbetade och sov i samma lokal. Lönen räckte knappt till maten. Men trots fattigdom var det här oändligt mycket bättre än att hamna i passivitet på fattigstugan. Det var i den här verkstaden som initiativet togs till den första föreningen bildad av blinda.

Den 25 mars 1889 träffades några blinda kvinnor och män för att bilda De Blindas Förening. För att bli medlem skulle man vara mellan 16 och 65 år, blind och yrkesverksam. I föreningen skulle blinda själva driva de frågor man ansåg vara viktiga. Blindas arbetsmöjligheter stod i centrum redan från början. De viktigaste frågorna vid starten var att bilda en sjuk- och begravningskassa. Man samlade också in pengar för att kunna ge kontanta stöd till medlemmar som behövde komma igång i sin yrkesverksamhet.

Sedan 1977 heter föreningen Synskadades Riksförbund och är en rikstäckande intresseorganisation för synskadade i alla åldrar.