En ledarhund, en gul labrador, markerar en grön bänk.

Svar om hundar i samhället

Den 29 december 2019 skrivs på Brännpunkt i Svenska Dagbladet att det ökande antalet hundar i samhället kräver tydliga riktlinjer. Bakom kravet står Astma- och Allergiförbundet, Unga Allergiker och ett par allergiexperter. Vi som använder ledar- och assistanshundar tar hundallergi på allvar, men vill ha ett balanserat samtal där vi pratar om en sak i taget.

I Sverige är vi cirka 260 blinda som använder ledarhund och cirka 160 med svår funktionsnedsättning som använder assistanshund. För oss är hundarna våra ögon, armar och ben och det som mest av allt gör oss mer jämlika personer utan funktionsnedsättning. De gör så att vi kan röra oss säkrare på stan, gå på toaletten själva, orientera oss på arbetsplatsen eller påkalla hjälp om vi får ett epileptiskt anfall eller insulinkoma.

Är det oss, drygt 400 med svår funktionsnedsättning och stora behov av våra levande hjälpmedel, debattörerna vill ge tydliga riktlinjer? Eller riktar sig kraven mot de 881 000 hundar som folk har som sällskapsdjur? Det är som att ställa en kaffekopp bredvid Eiffeltornet.

Det är även oklart vilka djur som debattörerna vill att riktlinjerna ska gälla. Dels nämns pälsdjur i allmänhet, dels katt, som i fallet med de kattallergiska barnen som påverkats av att andra elever har katt hemma. Om vi har förstått saken rätt är katt- och hästallergi avsevärt allvarligare än hundallergi. Gör debattörerna någon åtskillnad här? Och hur tänker man sig att riktlinjer i offentliga lokaler ska förbättra för hundallergiker om de flesta allergener bärs med hemifrån?

De som behöver läshundar, vårdhundar och terapihundar får föra sin egen talan. Vi uttalar oss bara om oss själva. Men en viktig skillnad är att ledar- och assistanshundar är personliga hjälpmedel för blinda och personer med svåra funktionsnedsättningar. Läshundar, vårdhundar och terapihundar är inte det. Om det är dessa andra hundar debattörerna avser borde det framgå. Risken är annars att vi alla dras över en kam, och det tror vi inte är avsikten.

Debattörerna nämner att ett alternativ till tydligare riktlinjer är parallella verksamheter där ”pälsdjur” bara tillåts i den ena. Parallella samhällen finns redan. Vi som använder ledar- eller assistanshund lever i ett utanförskap där vi inte kan ta för givet att bli insläppta någonstans. Vi är vana vid att bli avvisade från gym, affärer och caféer. Det finns exempel på när vi gått miste om jobb, utbildning och bostad med hänvisning till vår ledar- eller assistanshund. När vi står där i dörren och skrapar med foten är det vanligaste svaret: ”Nej, det går inte, det kan komma en allergiker.”

Att det kan gå till så här beror på att det saknas en antidiskrimineringslag som skyddar oss. Trots att diskrimineringsombudsmannen tagit emot bort mot 100 anmälningar från ledar- och assistanshundsförare, har man inte drivit ett enda ärende i domstol. I många andra länder, till exempel i Norge och Finland, är det förbjudet att diskriminera den som använder ledar- eller assistanshund. När vi varit i kontakt med Timo Vanto på finska Astma- och Allergiförbundet och Bo Gleditsch på norska motsvarigheten, säger de att det är ytterst sällan en hundallergisk person träffar någon med ledar- eller assistanshund. Men skulle det hända, går det att lösa. Diskrimineringsskyddet i våra grannländer tycks inte vara ett problem för hundallergikerna där.

Synskadades Riksförbund och Svenska Service- och Signalhundsförbundet har varsin överenskommelse med Astma- och Allergiförbundet.

Vi som undertecknar den här repliken har det senaste 10 åren lärt oss mycket om hundallergi. Nu önskar vi oss motsvarande intresse från allergiföreningarnas och allergiexperternas sida. Lär er gärna mer om ledar- och assistanshundar, läs- och vårdhundar. Förtydliga gärna vad ni ser som det största problemet -- kaffekoppen eller Eiffeltornet. Och på samma sätt som ni redovisar siffror för antalet sällskapshundar vore det intressant att få veta hur många svenskar som har svår hundallergi.

Sara Shamloo Ekblad, ordförande Föreningen Sveriges Ledarhundsförare
Ulf Månsson, ordförande Svenska Service- och Signalhundsförbundet
Håkan Thomsson, förbundsordförande Synskadades Riksförbund

Läs debattinlägget på SvD Brännpunkt (extern länk)

Överenskommelse mellan Synskadades Riksförbund och Astma- och allergiförbundet om ledarhundar.