En kvinna blir ledsagad av en annan kvinna
Lagarna SoL och LSS skiljer sig åt på flera punkter.

Skillnaden mellan LSS och SoL

Socialtjänstlagen, SoL (2001:453) och Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS är lagar som personer med synnedsättning i behov av ledsagning kan luta sig emot. SoL och LSS skiljer sig åt på flera punkter.

SoL

Socialtjänstlagen är en så kallad ramlag. Det innebär att den inte reglerar rättigheter för den enskilda individen utan beskriver vilka skyldigheter kommunerna har.

Lagen reglerar all social verksamhet i kommunerna. Det kan gälla stöd till barn och unga, äldre, missbrukare och människor med funktionsnedsättning.

Det finns dock ett undantag från principen om ramlag. Lagen innehåller nämligen en rättighetsparagraf.

I 4 kap. 1 §, sägs det:

"Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.

Den som inte kan försörja sig men som kan arbeta har rätt till försörjningsstöd enligt första stycket om han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande. Om det finns godtagbara skäl har den enskilde rätt till försörjningsstöd även om han eller hon inte står till arbetsmarknadens förfogande.

Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i övrigt får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap.

Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Lag (2016:654)."

Det är inom ramen för stödet till livsföringen i övrigt som sådant som hemtjänst, ledsagning med mera kan beviljas. Insatserna är dock inte specificerade utan det enda, som sägs är att den enskilde genom insatsen ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

LSS

LSS-lagen är helt annorlunda uppbyggd. I 1 § regleras vilka grupper, som omfattas av lagen. Det finns tre olika grupper, som ingår och de kallas personkretsar.

Personkrets 1 är personer med utvecklingsstörning, autism och autismliknande tillstånd. Den andra personkretsen är personer med betydande och bestående begåvningsmässiga funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder.

Personkrets 3 är betydligt mer allmänt hållen och gäller följande personer:

"med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service."

Det ankommer på den enskilde att bevisa att han/hon uppfyller alla lagens så kallade rekvisit. För att lagen ska gälla måste personen uppfylla lagens alla villkor.
Det är kriterierna ”betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service” som idag är svårast att bevisa för blinda och gravt synskadade.

En annan sak, som skiljer de bägge lagarna åt är att enligt LSS är det tio uppräknade insatser individen kan få.

De viktigaste av dessa är:

Biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, ledsagarservice, biträde av kontaktperson, avlösarservice i hemmet, samt bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna.

Samma insatser kan ofta också fås enligt Socialtjänstlagen. Det finns dock två viktiga skillnader.

För det första ska den enskilde enligt LSS uppnå goda levnadsvillkor, vilket anses vara lite bättre än skälig levnadsnivå, som det sägs i Socialtjänstlagen. För det andra är insatser enligt LSS avgiftsfria medan kommunerna kan ta avgift för insatser enligt Socialtjänstlagen.

Sammanfattningsvis brukar man säga att LSS är en som det heter plusslag, som ger lite bättre insatser än vad Socialtjänstlagen gör.

Följ länken till SRF:s rättighetsprojekt för information om LSS-ledsagning.