Nyligen sändes ett uppmärksammat avsnitt av Uppdrag granskning om ledsagarservicen som försvann. För så är det ju. Statistiken visar att ledsagarservice finns för ett fåtal lyckligt lottade, men inte tack vare lagen utan trots den. Merparten av de som behöver insatsen går utan och är hänvisade till socialt bistånd enligt socialtjänstlagen.

Det är ett milslångt avstånd mellan vad den enskilde ursprungligen ansågs vara berättigad enligt LSS och vad människor idag erhåller enligt socialtjänstlagen. En del av våra medlemmar erhåller kort och gott ingenting. Därför är jag glad över att detta uppmärksammades.

Men en sak håller jag inte med om: att rättspraxis är klar i att synskadade inte omfattas av LSS. I min mening är det inte alls självklart. Tvärtom erhåller Synskadades Riksförbund framgång i domstolen med att hävda att blinda omfattas av LSS. För tillfället har vi därför fem ärenden som väntar på prövning i kammarrätten, där den enskilde vunnit personkrets i förvaltningsrätten. Med andra ord: praxis kunde vara tydligare men utestänger oss inte från att få rätt. Än är slaget inte förlorat.

Med det sagt krävs det juridiskt stöd från början för att inte hamna snett. Och även med juridiskt stöd är det uppförsbacke, så andemeningen är kanske ändå att Uppdrag granskning har rätt. Våra kommuner klarar inte av att upprätthålla en anständig tillämpning av LSS. Därför behövs en lagändring. Till dess kommer vi fortsätta bekämpa dessa orättfärdiga beslut i domstolen.

Anna Quarnström, förbundsjurist på Synskadades Riksförbund