Blinda måste få den hjälp de behöver av samhället

Här om dagen hade SRF en debattartikel på den i sammanhanget väldigt stora sidan DN-debatt. Detta var väldigt roligt för oss, för våra åsikter får stor spridning i landet när vi syns på den sidan.

Det är bra att vi syns, men framför allt är det viktigt att vårt budskap om vad som sker i samhället blir känt för allmänheten och beslutsfattare. Jag tror att de flesta inte vet så mycket om vare sig LSS eller färdtjänstlagen. Därför måste vi berätta hur verkligheten ser ut för oss som är beroende av färdtjänst och ledsagning för att kunna fungera i vardagen som andra.

För er som inte har läst artikeln i DN, så kommer här ett utdrag ur vår text.

”Ledsagarservice är en insats som ursprungligen kom till för att synskadade ska kunna röra sig i samhället. Enligt lagens förarbeten ska den tillfalla den som inte behöver personlig assistans utan enbart ledsagning för enklare aktiviteter utanför hemmet.

Men trots detta får numer endast den som har behov av personlig assistans i hemmet rätt till ledsagarservice. Synskadade har aldrig tillhört denna målgrupp. Socialstyrelsens statistik visar att antalet blinda som beviljas ledsagarservice enligt LSS minskar drastiskt. 2.484 personer fick ledsagarservice 2010, år 2020 var motsvarande siffra 974. Med den takten är det inom några år noll blinda personer som i praktiken tillåts delta i samhället som andra.

Istället hänvisas blinda till bistånd enligt socialtjänstlagen eller välviljan hos nära och kära. Det finns blinda idag som inte får ledsagning alls. Eller endast, på nåder, får möjlighet att lämna hemmet två timmar i månaden med ledsagning. Allt fler ringer till SRF i förtvivlan. Och vi ställer upp. Vi ger juridiskt stöd, vi engagerar ombudsmän. Vi gör allt vi kan. Men inte heller vi räcker till längre. Besluten är fattade, avslagen klara och stödet går inte att rädda. Socialförvaltningen kan med hänvisning till lagen påstå de mest verklighetsfrånvända saker som skäl för att neka den enskilde dennes rätt. Som när kommunens ombud i rättssalen hävdar att en synskadad inte behöver ledsagning för att bland annat hitta till toalett vid offentlig tillställning. Hon kan ju börja använda blöja.

Eller så nekas den enskilde möjligheten att komma ut och röra på sig med hänvisning till dennes motionscykel i hemmet. Detta är verkliga exempel. Så undermåligt skyddar lagen den enskilde – så mycket har synskadades människovärde devalverats.”

För att läsa hela debattartikeln klicka här.