En människa vandrar längs en grusad gång med ledstång. Personen har blåa trekvartsbyxor, grått hår, linne och omges av grönska.
Trädgården är indelad i olika avdelningar och runt hela trädgården löper en ledstång som är 1,5 kilometer lång. Tanken är att alla självständigt ska kunna vandra runt.

Dofta, känn och strosa i Radeberg

Blindträdgården i Radeberg, Tysklands äldsta, är en fristad för blinda och synskadade. På över 20 000 tillgänglighetsanpassade kvadratmeter frodas 1 300 sorters plantor som inte bara är vackra att se på – utan framför allt framträder i ett doftande och taktilt perspektiv.

Ingolf Ruprecht står böjd över krukorna längs den så kallade Doftgatan i Radebergs Botaniska Blindträdgård, två mil utanför tyska Dresden. Ingolf, som själv arbetar som trädgårdsmästare på annat håll i Tyskland, är visserligen här på semester, men drar sig inte för att ta sig an växterna på plats. Flinkt far hans fingrar fram över bladen. Nyper av vissna blad här och där, ordnar bland klängiga kvistar.

Doftgatans växter må bara tillhöra två olika släkten – mynta till höger, pelargoner till vänster – men ändå kunde de inte vara mer olika. Åtminstone om man aktiverar sitt doftsinne och sin känsel, och det är ju precis vad som är tanken med denna anläggning.
– Kom, dofta här!

Marcel Soblik, anläggningens trädgårdsmästare sedan 1999, gnuggar entusiastiskt ett blad mellan fingrarna, och genast frigörs en stark doft av citron.
– Och här, lukta här!

Från nästa planta strömmar doften av äpple emot oss, och sedan pepparmynta, rosor, kokos, kamomill. Det är svårt att förstå att hela denna doftflora stammar från ett och samma släkte. Men trädgården är också ett taktilt nöje, för växternas blad är nästan lika varierade som dess doft: rundade, flikiga som snöflingor, luddiga, sträva, blanka, trekantiga, krusiga ...

Doftgatan är också ett exempel på en annan av de viktigaste faktorerna i parken. Tillgänglighet. Självständighet. Initiativtagaren Ruth Zacharias, en 78-årig blind evangelisk pastor, har sedan starten 1993 planerat varje detalj så att synskadade, blinda och dövblinda skall kunna röra sig runt trädgården på egen hand, utan ledsagare.

Ett 1,5 kilometer långt blankt metallräcke löper genom anläggningen likt en röd tråd. Den är märkt med punktskrift som aviserar när räcket (och vägen) svänger, gör ett kort uppehåll för en biväg och i vilken avdelning av parken man befinner sig. Med en hand på räcket kan man smidigt navigera genom trädgården.
– Vi har till och med blinda besökare som kommer hit för att jogga, säger Marcel Soblik.

Djupare in i trädgården är Jutta Herz och assistenten Gisela Meyer ute på upptäcksfärd. Jutta Herz känner sig fram vid en samling "röd solhatt". En knopp ... en öppen blomma ... en knopp som håller på att gå upp.
– Det är samma växt, konstaterar hon och luktar på en av de öppna blommorna. Denna är liten, denna är stor, men det är samma. Åh, den här är redan vissen!

Vi fortsätter vår vandring via barrstigen, med sitt mjukt sviktande underlag, och den kryddigt doftande kamomillstigen. Köks- och kryddträdgården, med lågväxande plantor, är satt i höga bäddar med inbyggda bänkar, där besökarna inbjuds till att stifta bekantskap med allt från timjan till lavendel.

Vid den lilla vattenträdgården stannar Marcel och stryker med handen över en vit näckros.
– Att ge besökarna nya erfarenheter och lärdomar är vår stora drivkraft. Ett av mina starkaste minnen är en kvinna som besökte oss för några år sedan. Här utbrast hon 'tänk, jag visste inte att näckrosor simmade på vattnet!'.

För att inspirera besökare som kanske inte har någon som helst erfarenhet av trädgårdsodling finns här dels en liten plantskola med försäljning, dels håller man seminarier med inriktning mot doftväxter.
– Man måste inte anlägga en hel trädgård, menar Marcel Soblik. Bara en liten planta på en fönsterbänk kan bereda stor glädje. Det gäller bara att våga pröva.

text: Kristin Pineda Svenske
foto: David Pineda

Botaniska blindträdgården
telefon:
+49 35 28 43 97 22
webb:
taubblindendienst.de/index.php?menuid=34