Illustration av två personer, där en av dem håller i en pensel och den andra skulpterar i lera.
– Vi tittar på vilka moment studenten ska gå igenom. Hur ser examinationen sedan ut och vad behövs göras för att göra den tillgänglig?, säger Anna Jälknäs, samordnare på studentstöd i Göteborg.

Kulturskolorna dåligt förberedda

Landets kulturutbildningar har knapp erfarenhet av att undervisa personer med synnedsättning. Därför saknas rutiner. Det råder också fördomar; att bildkonst inte attraherar denna grupp. Stämmer det? Hur tillgängliggör du bäst kulturstudier där normen är att undervisa seende?

Perspektiv lät tio av landets populära kulturutbildningar svara på en enkät om hur tillgänglighetsanpassad deras antagning, utbildning och examination är. Bara tre av tio skolor uppger att de har erfarenhet av att undervisa en person med synnedsättning. Därför saknas det i de flesta fall rutiner.

När det kommer till antagningen, är några lättare än andra att ansöka till för en person med synnedsättning. Två utbildningar i Göteborg sticker ut. Kulturverkstan ställer sig positiv till en muntlig istället för skriftlig ansökan och för att söka till den privata konstskolan Dômen får den intresserade lämna in arbetsprover av helt valfritt material. Det görs ingen skillnad på ljud, skulptur eller teckning, utan är upp till aspiranten att hitta sitt uttryckssätt.

När det kommer till den praktiska utbildningen, berättar tre av de utbildningsansvariga om sina erfarenheter. En av skolorna, Kungliga konsthögskolan i Stockholm, undervisade nyligen en student i programmet Fri konst. Skolan är en av få som är tydliga med att de erbjuder möjligheter till individanpassning. Kajsa Fogelberg, program- och Lika villkor-samordnare på skolan, skriver: "Det är en liten högskola med få studenter, hög personaltäthet och mycket individuell handledning som ligger till grund för utbildningen /.../ Vi gör årligen specialanpassningar efter de studenter vi har just nu och har en budget för att kunna göra dessa".

Den andra av dem, HDK i Göteborg, har erfarenhet av en student som var både syn- och hörselskadad. Läraren erkänner sig ha varit orolig inför att leda studentens arbete, men kallar i efterhand oron för obefogad: "Det var en oerhört ambitiös och kreativ student och både studenter och vi lärare lärde oss mycket av hennes sätt att arbeta och tänka /.../ Studenterna fick vid något tillfälle en uppgift som handlade om att statyer i det offentliga rummet skulle fotas/tecknas och sedan transformeras/översättas vidare i en arbetsprocess. Den här studenten använde det taktila och arbetade bland annat med lera och ljud".

Den tredje skolan med erfarenhet är Kulturama i Stockholm, där den berörda eleven och vårdnadshavare fick komma till skolan i tid för att göra sig bekanta med miljön. Inför mottagandet vid skolstart kunde lokalerna därför märkas ut för att eleven skulle kunna lokalisera sig. Sångläraren Maria Wihk utformade undervisningen för att den skulle passa alla. Klassen besökte "Svartklubben" där de åt, spelade och sjöng i mörker. I undervisningen tillgängliggjorde de även musikteorin på ett särskilt vis. Maria Wihk skriver: "Vi försökte förklara med så kallade inre bilder, som att förstå kvintcirkeln genom att tänka på olika platser i ansiktet. C i pannan, A nedanför ögonen och så vidare. Handens fem fingrar motsvarade sedan de fem notlinjerna."

Men överlag, visar svaren på en okunskap på flera av utbildningarna. Konsthögskolan i Umeå har inga som helst rutiner för en sökande med synnedsättning vid varken antagning eller utbildning. Malmö konsthögskola uttrycker: "Som du förstår är ju bildkonst en utbildning som i första hand attraherar människor som kan se".

Att tillgängliggöra en utbildning i färg och form för någon som ser dåligt – går det? Det är Margareta Söderlund övertygad om. Hon är ordförande för föreningen SKKF, som består av synskadade konstnärer och konsthantverkare. Under åren har de haft utställningar med konst som vänder sig till allmänheten. De har ställt ut i flera svenska städer men också utomlands.
– Det är oerhört viktigt att vi bedöms som andra konstnärer när vi ställer ut och att vi inte är ursäktade på grund av att vi är synskadade, säger Margareta Söderlund.

För några år sedan fick föreningen en förfrågan om att delta i en modellstudie för blinda. Konstnären Dorinel Marc, som var knuten till Konstfack, erbjöd deltagarna en plats i projektet "Please Disturb!", som involverade personer utanför den etablerade konst- och designvärlden. Det efterlyses nya estetiska uttryck. "Konst- och formgivningsvärlden måste utvidgas för att kunna spegla det heterogena samhälle vi lever i" lät det i projektbeskrivningen.

Medlemmarna i SKKF avbildade då en kvinnlig modell i lera. Hon var medveten om att vissa av deltagarna var helt blinda och tillät dem att känna på henne för att sedan göra skulpturer.
– Vilken fantastisk resurs tekniken var. Jag vågar påstå att ytfinishen är överlägsen på de verk som är gjorda av personer som har en synskada. Händerna är våra viktigaste verktyg. Skylten "rör ej" kan vara problematisk för folk som ser dåligt, säger Margareta Söderlund.

Margareta Söderlund vet att konsten kan vara ett livsviktigt uttryckssätt för den som har en funktionsnedsättning. Ett av hennes barn föddes med en grav hörselskada och har haft hörselapparat sedan ett års ålder. Bilderna har blivit ett sätt att kommunicera, då språket inte räcker till.
– Det började med att jag tog fram ett almanacksblock, där man drar av ett blad för varje dag, för att berätta någonting. Jag kunde då hitta en passande bild och förklara att vi till exempel skulle åka på utflykt om fem dagar. På så sätt kunde vi koda. När andras bilder inte räckte till gjorde jag egna, säger hon.

Någon som också har haft konsten med sig sedan barnsben, och som har god erfarenhet av att gå på konstutbildning, är Emma Lindh från Hammarö. Hon ser fyra procent och har studerat måleri på både Kyrkeruds folkhögskola och på Geijersskolan i Ransäter. Eftersom måleriet alltid har funnits med henne, var hon bekväm bland penslar och dukar i ateljén. Det underlättade.
– Jag köpte samma material som alla andra. Jag hade en lärare som var fascinerad av mig för att jag var synskadad och förhoppningsvis för att jag gjorde fina bilder. Läraren tyckte att jag skulle använda en iPad och jag upptäckte att den var användbar till många saker, säger Emma Lindh.

Genom den fick hon inte bara tillgång till traditionella hjälpprogram utan kunde också fota av bilder, som hon zoomade in på. Det var avgörande när de till exempel skulle teckna av modeller eller tolka bilder.
– Med modellens godkännande fick jag fota henne och kunde sedan zooma in för att teckna av. Kameran fångar saker som mitt öga inte tänker på. Det gäller också för fullt seende personer.

Tanken om att bildkonst inte skulle intressera någon med synnedsättning slår hon ifrån sig.
– Jag älskar att måla och har alltid gjort det. Det spelar ingen roll att jag ser sämre än andra. Jag har en massa inre bilder som bara vill ut, säger Emma Lindh.

På de flesta universitet och högskolor finns en särskild enhet som heter Studentstöd. Dit kan de utbildningsansvariga vända sig för att få hjälp med specialpedagogik. De samarbetar i sin tur med universitetsbiblioteket. Då hålls ett första möte mellan lärare, elev och samordnare för att kartlägga behov och se över kursmaterial och litteratur.
– Vi tittar på vilka moment studenten ska gå igenom. Hur ser examinationen sedan ut och vad behövs göras för att göra den tillgänglig? Diskrimineringslagen ligger till grund för vårt arbete, säger Anna Jälknäs, samordnare på studentstöd i Göteborg.

Några av skolorna som har svarat på enkäten, visar en vilja att jobba vidare med att tillgängliggöra sin utbildning. Beckmans designhögskola i Stockholm säger sig ha fått en tankeställare och Textilhögskolan i Borås erkänner att de behöver hjälp med tanke på att de inte har någon erfarenhet. Lika villkor-representanten Åsa Haggren skriver:
"När det gäller våra antagningsprov handlar de mycket om färg och form så jag antar att med en allvarlig synnedsättning kommer de vara svåra att genomföra och dessutom svåra för oss att anpassa så de blir mer tillgängliga. Men att det är svårt innebär inte att vi inte kan diskutera det för att försöka hitta en lösning".

Så görs konstutbildningen mer tillgänglig:

  • Hitta sätt att förenkla bilden. Du kan till exempel rita den på ett speciellt papper och sedan framkalla taktila bilder i en svällpappersbrännare.
  • Använd mer taktila material; tunn koppartråd, kork och "skrotmaterial" till exempel. Händerna är de viktigaste verktygen för en person med synnedsättning.
  • Skaffa en Ipad eller be skolan hjälpa dig att skaffa en. Med den kan du fota bilder och undervisningen, till exempel hur läraren rör sig när hen lär ut vissa moment, och sedan zooma in på detaljer.
  • Se till att det är ordning på skolan. Det finns en myt om att konstnärer är kreativa och o-ordningsamma, och det är inte helt osant, men om det inte är ordning och reda är det svårt för en person med synnedsättning att hitta.

källa: SKKF och före detta konststudenten Emma Lindh

Skolor i enkäten

I Göteborg:

  • Universitet HDK
  • Göteborgs universitet
  • Kulturverkstan
  • Dômen konstskola

I Malmö:

  • Kungliga konsthögskolan

I Borås:

  • Textilhögskolan

I Stockholm:

  • Kungliga konsthögskolan
  • Konstfack
  • Beckmans
  • Kulturama

I Umeå:

  • Konsthögskolan

text: Sofia Andersson
illustration: Linnea Blixt