Håkan Thomsson ler och håller i en tavla med rund, guldig ram. Tavlan föreställer honom själv, en man med axellångt, grått hår, mustasch och lugg. Han har på porträttet en vit skjorta, brun kavaj och håller i sin vita käpp.
Håkan Thomsson håller upp sitt porträtt målat av Lene Aronsson.

Håkan Thomsson summerar sin tid som förbundsordförande

Avgående förbundsordförande Håkan Thomsson har suttit på sin post i nästan 10 år. Hur har den tiden varit och vad vill han skicka med till den kommande ordföranden? Detta och mycket annat berättar Håkan här.

text: Caroline Gollungberg foto: Sally Thunström

Vad hade du för ambition med ordförandeskapet när du tillträdde?

– Min ambition var att leda organisationen på ett sådant sätt så att den utvecklades positivt. Jag ville att vi skulle ha en aktiv intressepolitik, att vi skulle synas samt att vi skulle ha en god interndemokrati och en fungerande organisation.

Hur har dess mål uppfyllts?

– Ganska bra, tycker jag. Man aldrig ska vara nöjd men det finns en del positiva saker som har hänt och som jag känner stolthet över. Men det finns så mycket att göra. Man blir aldrig färdig. 

Vad önskar du att du hade haft mer tid till?

– Jag tycker inte att jag har använt min tid dåligt utan det handlar om att dygnet har 24 timmar och att veckorna har sju dagar. Mycket mer går inte att göra. 

Vad tycker du har varit lätt?

– Jag vet inte om det är någonting som har varit lätt, men mycket har varit positivt. Alla medlemskontakter och att vara ute i organisationen och träffa aktiva medlemmar och förtroendevalda i distrikt och föreningar. Att leda förbundsstyrelsens arbete och se till att det har fungerat på ett bra sätt. Det har inte varit lätt, men det har varit roligt, viktigt och angeläget. 

Vad har varit svårare?

– Det svåra är att jobba intressepolitiskt, och det är inte för att vi inte är bra på det. Många vill påverka politiken och vi är en av alla dem. Det är svårt att lyckas att nå ända fram i politiska frågor, men jag tycker att vi har exempel på situationer där vi har lyckats. 

Hur ska SRF hålla sig i framkant när det kommer till att få uppmärksamhet inom intressepolitiken?

– Vi måste ha goda kunskaper och vi måste uppfattas som relevanta, konstruktiva och kunna föra bra dialoger med beslutsfattare på alla nivåer. Det tror jag är det viktigaste. Funktionshinderrörelsen upplevdes en gång in tiden som megafoner som stod och skrek men jag tror inte att det är framgångsreceptet. Jag tror att det handlar om att sätta sig ner , föra konstruktiva dialoger och tillsammans hitta lösningar. 

Hur har organisationen förändrats genom dina år som ordförande?

– Det har tyvärr varit ett minskande medlemsantal, vilket är en allmän trend i folkrörelsesverige. Men vi har haft många aktiva medlemmar, många funktionärer på föreningsnivå, distriktsnivå och riksnivå som har gjort ett stort jobb. Trots ett visst medlemstapp så har vi hållit ångan uppe, även om några lokalföreningar har blivit vilande. Det har också varit distrikt som har varit illa ute, men vi har vidtagit åtgärder i förbundsstyrelsen för att hålla dem flytande. En väldigt positiv utveckling som jag vill framhålla är att vi har distriktsombudsmän igen. Det var något som kongressen 2004 avvecklade av ekonomiska skäl som jag tror var väldigt illa för organisationen. Det är ett skäl till att vi har tappat medlemmar. Men nu har vi alltså personer som är anställda som distriktsombudsmän/verksamhetsutvecklare, som på heltid eller deltid jobbar i distrikten med att stötta dem, både intressepolitiskt och med medlemsutveckling. Det tror jag har varit en jätteviktig reform som kommer stärka SRF framöver. Basen i SRF-organisationen är och måste vara distrikten. 

Vad skulle du vilja hälsa till den nye ordföranden i hopp om att göra den första tiden på nya jobbet enklare? 

– Det är inte enkelt att vara förbundsordförande men jag tror att man ska ta vara på sitt personliga engagemang, bidra med det man kan samt lyssna runt och dra slutsatser av det man hör. Man ska också vara konsekvent och tydlig. Då tror jag att man kommer att lyckas.

Vad definierar SRF idag, enligt dig?

– Att vi är en organisation som styrs av synskadade. Det finns bara vi och Unga med synnedsättning som kan definieras på det viset, att vi är en organisation som styrs av synskadade och jobbar för synskadade. Vi har ju funnits i 130 år och det visar styrkan i det här, att synskadade själva tar tag i sin egen situation och försöker påverka den. 

Hur önskar du att organisationen ska ta sig an framtiden?

– Det måste utformas genom demokratiska beslut, men jag tror att om SRF ska fortsätta vara en stark organisation så måste vi bygga basen i våra distrikt. Sedan kan distrikten stötta lokalt och riksförbundet finns också där och kan verka på riksnivå. Många viktiga beslut fattas i regioner och kommuner. Då är det där som vi måste öka den intressepolitiska kraften ytterligare.

Vad tar du med dig från rollen som ordförande i Synskadades Riksförbund?

– Jag har aldrig haft ett jobb som hart gett mig så mycket positiva intryck som detta. Jag har lärt mig på alla möjliga sätt och utvecklats som ledare. Sedan är det ju så att ett sådant här jobb, där man står längst fram i ledet i en organisation, gör att man får ta smällar och att man måste fatta tråkiga beslut. Man får mycket kritik, ibland berättigad och ibland oberättigad, och det får man lära sig leva med. Men om jag ska sammanfatta mina nästan tio år som förbundsordförande så har det varit positivt och roligt till allra största delen. Det gör att man också orkar med att ta de mer negativa delarna i jobbet. 

Hur har rollen utvecklat dig personligen?

– Som jag sa i tidigare fråga så tror jag att jag har blivit en bättre ledare. Jag tror att jag har lärt mig mycket, både när det gäller organisation och att jobba intressepolitiskt. Jag tycker att det viktigaste med jobbet som ordförande är att man ger SRF både sitt hjärta och sin hjärna och står till organisationens förfogande. Man måste vara förälskad i SRF för att orka jobba som förbundsordförande i tio år. Det är viktigt. Sedan vet vi alla att man ibland kan gräla med den man är förälskad i, men jag tror att det är viktigt att man har en äkta känsla för SRF för att göra ett bra jobb som förbundsordförande. 

Hur ska man vårda den relationen?

– Jag tror att det är viktigt att vi ser till att människors SRF-engagemang är roligt, kreativt och meningsfullt. Kanske i den ordningen. Har man inte roligt i SRF så är det svårt att engagera sig ideellt, och för de allra flesta är engagemanget i organisationen just ideellt. Som ordförande har jag haft privilegiet att kunna jobba med SRF på heltid. Därför tycker jag också att det är väldigt bra att det finns en begränsning på tre kongressperioder. Det är viktigt att man inte somnar in, inte lutar sig tillbaka och inte börjar tänka på pensionering. Det är viktigt att man är taggad och på hela tiden och därför ska man inte sitta mer än tre kongressperioder. Om man skulle sitta längre skulle man sitta i vägen för andra som också vill få chansen. 

Vad händer för dig nu?

– Det vet jag faktiskt inte. Enligt regler som kongressen fastslagit så har jag betalt ett halvår efter jag slutar som förbundsordförande och det innebär att jag inte börjat fundera på den frågan. Jag har kunnat fokusera på SRF in i kaklet. Väl i mål kan jag börja fundera på framtiden.

Men vad vill du?

– Jag har inte kommit fram till det än. Hittills har jag varit förbundsordförande i SRF och det har tagit min fulla uppmärksamhet.

När du inte är det längre, hur kommer din identitet att förändras?

– Inte alls, hoppas jag. Jag menar, jag är den jag är, oavsett om jag har varit förbundsordförande eller inte. Jag tror inte att min identitet kommer att ändras alls.

 

Håkan Thomssons största minnen från sitt decennium som ordförande

 

125-årsjubiléet i Örebro 2014 och Medlemsforum i Stockholm 2019

”Vi samlades många SRF:are från hela landet, hade bra aktiviteter och fick känna att vi både är en stor och en stark organisation. Jag tror att det är oerhört viktigt för organisationen att då och då få känna att vi inte är ensamma ute i kommunerna, utan vi är en stor organisation som jobbar i hela landet och att vi är många och kan påverka.”

Gata för alla-kampanjen 2016

”Kampanjen handlade om en bättre gatu- och trafikmiljö och hela organisationen engagerade sig.”

#räddahandikappersättningen 2018

”Vi stred för att blinda skulle få behålla schablonersättningen i handikappersättningen. Det var en intressepolitisk strid som vi vann mot alla odds och en viktig intressepolitisk framgång.”

Genomförandet av en informatörsutbildning 

”Jag tror att grunden till förståelse för vad det innebär att vara synskadad handlar mycket om att informera om synskadades livssituation och möjligheter. Den informationen är även grunden till intressepolitiken. Man måste ha en grundläggande förståelse för vad det innebär att vara synskadad för att kunna förstå våra intressepolitiska krav.”

Utvecklingen av SRF:s medelsanskaffning

”Framförallt tänker jag på kalendern Årets ledarhundsvalpar, som har blivit en stor framgångssaga. Den fyller två viktiga funktioner, dels visar den att SRF finns och dels kan vi tjäna pengar på den genom att människor frivilligt ger gåvor till Synskadades Riksförbund.”

Lyssna även på detta reportage i Radio SRF.
srf.nu/radio i podden 28/5.