En annan syn på träning: Skräddarsydd motion på Friskis

En eldsjäl börjar jobba på Friskis & Svettis. Samtidigt har Allmänna arvsfonden en utlysning för projekt som riktar sig till äldre med funktionsnedsättning. En plan tar form som har utmynnat i en annan syn på träning.

Varje måndag kommer 71-åriga Berit Sehlin och 90-åriga Gunvor Palmgren till Friskis & Svettis Tyresö i södra Stockholm för att träna. Förutom den livsviktiga motionen får de även skratta tillsammans, medan hjärtliga gliringar far genom luften.  

– Mig brukar de kalla primadonnan! ”Nu är visst primadonnan sen”, har de sagt ibland, skrattar Berit.  

– Och till mig säger de: ”Titta, nu har Gummi-Gunvor kommit. Hon är så vig, hon är vigast av alla fast hon är äldst, fast hon är nittio år!”, säger Gunvor och ler med hela ansiktet.  

Berit är född med sin synnedsättning, medan Gunvor drabbades av sin senare i livet. De har båda ingått i referensgruppen som har provat konceptet ”En annan syn på träning” och bidragit med sina synpunkter under utvecklingen. Projektet har pågått i tre år med finansiering av Allmänna arvsfonden.  

Josefine Wahlberg är initiativtagare och projektledare.  

– Den här idén fick jag av att Berit, som varit min sångpedagog sedan ungdomen och har blivit som en extramamma till mig, har svårt att få möjlighet att motionera. Hennes ledsagartimmar går ofta åt till att handla och göra andra ärenden. Timmarna räcker inte till att gå ut och gå, säger hon.   

När Josefine sedan började jobba på Friskis & Svettis Tyresö träffade hon några motionärer med synnedsättning som tränar här, eftersom anläggningen tidigare haft ett samarbete med De blindas fritidsklubb. De berättade om de stora utmaningar som finns med att komma till en anläggning och träna, allt från tillgänglighet i lokalerna till att det är svårt att veta vad man ska göra under träningen.  

– Då började jag så klart att tänka på min sångpedagog. Samtidigt hade Allmänna arvsfonden en utlysning kring äldre som har någon form av funktionsnedsättning. De här tre sakerna gick i varandra och jag tänkte: tänk om vi skulle kunna göra något för den här målgruppen! Så jag pratade med dem som tränar här, jag pratade med Berit och frågade: vad skulle ni behöva? Hur skulle vi kunna utveckla träningen och få hit flera? Med hjälp av svaren jag fick gjorde jag en ansökan, skickade in den – och fick ja! Så satte det här i gång, säger Josefine.   

Projektet drog i gång hösten 2019 med en referensgrupp på ungefär tio äldre med en synnedsättning som kom hit och tränade. När pandemin kom fick de göra ett omtag. De köpte in gummiband som de skickade hem till deltagarna tillsammans med inspelade instruktioner. De bjöd även in en yngre målgrupp som fortsatte att komma till anläggningen, för att kunna utveckla projektet med fler ledsagare på plats, hitta övningar som fungerade bra och göra fortsatta lokalanpassningar.

– Träning är ju träning, men det var så mycket runt omkring. Just det här att ta sig mellan stationerna blev inte så träningseffektivt. När vi hade tio personer som tränade fick de stå kvar vid sin maskin och vänta. Vi insåg att vi behövde mycket mer hjälp, säger Josefine.

Det blev bättre när fler träningsvärdar kunde ledsaga deltagarna, möta upp vid färdtjänsten och hjälpa deltagarna att hitta till hallen. Projektgruppen fick även utbildning av Parasport Sverige både vad gäller bemötande och hur de skulle tänka kring lokalanpassningarna. När det gällde själva träningen insåg Josefine att hon hade underskattat deltagarna. 

– De var otroligt mycket starkare än vad vi hade räknat med. Vi jämförde med Seniorklubben, men den här målgruppen är mycket tuffare. De har inte så mycket rädslor. Vi fick lägga på mycket mer på övningarna än vi hade tänkt oss från början, säger hon. 

Under projektets gång har de provat olika träningsformer och pass från Friskis & Svettis träningsutbud, både inomhus och utomhus. Populära inslag har varit indoor walking, som innebär konditionsträning på en crosstrainermaskin och spinning, där man tränar på en motionscykel sittande och stående och kan variera motståndet när man trampar. Andra uppskattade träningsformer är cirkelgym, en gruppträning med maskiner i gymmet, samt cirkelfys, styrketräning med redskap som skivstänger, gummiband och fria vikter.    

Berit Sehlin lockades av projektet just för att träningen är anpassad för synskadade.  

– Det jag gillar mest är de här maskinerna, att få ta i ordentligt. Jag har visserligen egna hantlar, men det är svårt att göra tillräckligt hård träning hemma.  

Även om man aldrig tränat tidigare vill Berit uppmuntra till att prova på den här träningsformen.  

– Det är helt fantastiskt att man får ledsagning på träningen. För det är ju det som är det jobbiga annars. Att hitta och ta sig runt tar mer energi och är mer oroande än själva träningen. Det är svårt att hitta maskinerna när man inte ser någonting. Vad är det här för maskin? Var ska jag sätta mig, hur funkar den, tar jag i med händerna? Just att man kan slappna av emellan och bara träna är fantastiskt!  

Gunvor Palmgren tycker att det är så roligt att träna att hon till och med firade sin nittioårsdag i träningslokalen i februari.  

– Jag har alltid tyckt om gymnastik och att röra på mig. Och alla momenten här har varit roliga. Det ger ju så mycket att träna. Det är svårt att vara utan det. Så jag kommer att fortsätta komma hit på måndagarna.  

Gunvor har sin dotter Pia Sturesson med sig. Hennes uppgift har främst varit att vara ledsagare, men även hon har haft möjlighet att träna.  

– Jag tycker det är så viktigt att det här når ut, och jag skulle önska att vårdcentraler och föreningar pratar och tipsar om det här. För träningen är ju en sak och det är jätteviktigt långsiktigt för att må bra. Men det finns även en annan del i det, som handlar om den sociala gemenskapen. Ledarna här är fantastiska! Som vi har skrattat! Alltid kommer det någon gliring eller rolig historia och vi får skratta och träna de musklerna också! säger Pia. 

Friskis & Svettis Riks har nu lagt in konceptet En annan syn på träning i sitt sortiment, och många föreningar har visat stort intresse för att starta upp träningen. Efterfrågan kommer att styra utbudet. Josefine Wahlberg vill därför uppmana Perspektivs läsare: 

– Vill du träna så hör av dig till din närmaste Friskisförening och sätt lite press på dem, så kommer det att finnas möjligheter!

 

Enkla lokalanpassningar 

• Taktil tejp på golvet och längs korridorer som underlättar orienteringen.
• Taktila skyltar till omklädningsrum, duschar, värdeskåp etc. 
• Plats för arbetande hund. 
• Taxikarta som deltagarna kan ge till färdtjänstchauffören.    
• Punktskriftsmärkning av träningsmaskiner. 
• Taktila displayer på löpband. 

 

Text och foto: Monica Walldén