Läkemedelsbrist drabbar hårt
Just nu saknas över 550 läkemedel på apoteken. En grupp som drabbas hårt är glaukompatienter. – Det är väldigt allvarligt. Glaukom är en synhotande sjukdom, och patienten måste ha sina droppar för att trycket i ögat ska gå ner, säger Lada Kalaboukhova, överläkare på Mölndals sjukhus ögonmottagning.
Glaukom innebär att ett förhöjt tryck i ögat kan leda till synförlust. Ofta behandlas detta med olika typer av ögondroppar. När en patients ögondroppar blir restnoterade är det vårdens ansvar att ändra behandlingen.
– Vi har lösningar i vår arsenal. Vi kan göra laserbehandling, byta droppar eller operera ögat, men det blir en stor oro för patienten och en extrem belastning på sjukvården när vi behöver byta behandling. Köerna växer, och det gör att vi kan hjälpa ett mindre antal patienter, säger Lada Kalaboukhova.
För vissa patienter är ögondroppar den enda behandling som hjälper.
– Ibland fungerar inte laserbehandling och operation. Då är ögondroppar den enda möjligheten att få ner ögontrycket till en oskadlig nivå, säger Lada Kalaboukhova.
Alireza G Alipour, andra vice ordförande i Synskadades Riksförbund, är född med glaukom. När han för fyra år sedan för första gången tvingades byta droppar behövde han kompensera med att öka en annan del i sin medicinering. En tablett som hjälper ögat att mildra trycktoppar hade han tidigare tagit en gång i månaden, men nu behövde han ta den två gånger om dagen. Det ledde till svåra biverkningar.
– Jag kryssade mellan ögonvärk, huvudvärk, dåsighet och förlorad matlust. Jag var arg och samtidigt nedstämd. Dessutom tappade jag känseln i fingertopparna, vilket gjorde mig tillfälligt till analfabet eftersom jag inte kunde läsa punktskrift, säger han.
Efter att ha prövat sig fram bland fyra eller fem olika ersättningsläkemedel landade han till slut i ett nytt preparat som fungerade. Det gjorde att han kunde minska på medicinen som gav biverkningar. De nya ögondropparna blev dock kortvariga. Sedan 2021 står även de på listan över läkemedel som inte går att få tag i.
– Det kändes skit, men min läkare hade en droppe som jag inte hade provat. Den fungerar sämre än den förra och den förra fungerade sämre än den förrförra, men huvudsaken är att den fungerar.
Den sämre effekten påverkar främst Alirezas färgseende.
– Det kommer att förstöra min syn. Jag märker redan nu att den blir sämre. Jag ser fortfarande stora gräsfält och att havet är blått när jag seglar men jag kan inte urskilja vad det är för färg på en tröja längre. Det får jag fråga om nu, säger han.
Anders Lind är pensionerad läkare och specialist inom ögonsjukdomar. Enligt honom innebär läkemedelsbristen att glaukompatienter kan behöva ta preparat som de av olika skäl tidigare avstått från. Ersättningsmedlet kan i vissa fall ge sveda, allergiliknande problem eller tillfälligt störande dimsyn. Då kan det bli problem för patienten att följa ordinationen.
– Det är tack och lov ovanligt att ersättningen inte ger önskad effekt på patientens tryck, men undantag kan tyvärr inträffa, säger han och förklarar att skadan ofta uppstår långsamt för personer som lider av glaukom. Om behandlingen uteblir eller om behandlingen inte ger tillräcklig effekt uppkommer ytterligare skador.
– Hur farlig är då en tids sämre skötsel av glaukomsjukdomen? Man kan aldrig exakt avgöra detta för den enskilde. Problemet kan kanske jämföras med den ytterligare skada en tids rökning ger för en rökare, säger Anders Lind.
Enligt honom har ögonsjukvården haft problem med restnoteringar i mer än 15 år. Problemen gäller främst läkemedel i lägre prisklasser för behandling av glaukom där patenten löpt ut. Det är en ekonomisk fråga, menar han. Den trycksänkande ögondroppen Pilokarpin är exempel på detta. Läkemedlet är en substans som har funnits på marknaden i över ett sekel. För att rädda preparatet medgavs en prishöjning för ett par år sedan av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV. Pilokarpin kom tillbaka på marknaden, blev sedan restnoterat och är sedan mitten av november tillbaka på apotek.
– Det är en mycket olycklig utveckling att personer som lider av en synhotande sjukdom får uppleva att tillflödet av deras läkemedel stryps. Våra myndigheter har inte under alla dessa år agerat för att, ens under fredstida förhållanden, ge trygghet i försörjning. Ingen kan säga att man saknat kunskap om situationen, säger Anders Lind.
Även Alireza G Alipour vill anmärka på samhällets sätt att hantera läkemedelsbristen och efterfrågar ett tydligare ansvar.
– Marknaden styr. Man kan tillverka skor på det sättet, men inte medicin. Vad blir resultatet av att vi inte kan jobba, tappar synen och ligger hemma? säger han.
Sveriges läkemedelsförsörjning är komplex och sker många gånger i en global kedja. Råvaror och tillverkning av aktiv substans kan ske i ett land, medan tillverkning av produkten kan ske i ett annat. Små avvikelser i produktionen eller distributionen kan därför få stor påverkan. Läkemedelsverket uppger att produktionsplanering och ökad efterfrågan på produkter är de vanligaste anledningarna som företagen anger till att en restsituation uppstår. På senare tid har också omvärldsläget med ökade spänningar, ökad energikostnad, ökad fraktkostnad, ökad inflation och negativa trender i växelkurser påtalats som orsaker.
En annan patient som drabbats av läkemedelsbristen är Peter Jagers, professor i matematisk statistik, själv synskadad och aktiv i SRF Göteborgs styrelse. När hans ögondroppar blev restnoterade 2018 skrev han i en debattartikel i Göteborgs-Posten att det är hög tid att införa ett försörjningsansvar för läkemedel. Han förklarar i artikeln: ”… hela vår läkemedelsförsörjning är byggd på privat produktion. Kvaliteten kontrolleras, men inte omfattningen. Den ska marknaden klara.”
– För mig är det helt oförståeligt att en myndighet som kontrollerar kvalitet och marknadsföring av läkemedel inte kan initiera produktion. När jag skrev till Läkemedelsverket för fyra år sedan fick jag till svar att det tas mycket initiativ, men det har ju inte hänt något, säger Peter Jagers.
Det finns begränsningar i Läkemedelsverkets uppdrag. Myndigheten ansvarar för att ta emot information om restanmälda läkemedel, sammanställa uppgifterna och publicera dem, men de ska inte tillverka, köpa in eller lagerhålla läkemedel.
– Varken Läkemedelsverket eller någon annan myndighet har mandat att kräva att läkemedelsföretagen ska leverera produkter till Sverige. Dock är det obligatoriskt enligt lag för läkemedelsföretag att anmäla restsituationer till Läkemedelsverket minst två månader i förväg. Men regelefterlevnaden är inte tillräckligt bra, och anmälan sker många gånger alldeles för sent, säger Maria Wanrud, gruppchef för enheten för läkemedel i användning på Läkemedelsverket.
För att lösa situationen har Läkemedelsverket en ständigt pågående dialog med vård, apotek, myndigheter och andra aktörer inom läkemedelsförsörjningen. På regeringens uppdrag arbetar de för att få fram bättre information om hur mycket läkemedel som finns i landet. De ger även tillstånd till försäljning för dispens- och licensläkemedel. (Licens är ett försäljningstillstånd till apotek att sälja ett läkemedel som inte är godkänt i Sverige. Dispens innebär ett tillfälligt tillstånd för att sälja en läkemedelsförpackning som inte möter Läkemedelsverkets krav. Till exempel tillstånd att sälja medicin i en utländsk förpackning.)
Av alla läkemedel som ska vara tillgängliga är 3,5 procent restanmälda av anledningar som förutspås bli värre, så frågan är: vad är planen?
I motionen ”En robust läkemedelsförsörjning” från 2021 konstaterar Kalle Olsson (S) att det i dag inte finns någon aktör med ett övergripande och samordnande ansvar och föreslog: ”… Sverige behöver därför ta ett samlat grepp kring läkemedelsförsörjningen, avseende organisation, distribution, lagerhållning samt möjligheterna till utökad inhemsk läkemedelstillverkning.”
Riksdagen ställde sig bakom det som anfördes i motionen om att överväga att se över möjliga åtgärder för en mer robust läkemedelsförsörjning, men röstade nej den 24 februari i år.
Dagen före, den 23 februari, kom en utredning om sjukvårdens beredskap från socialutskottet med andra förslag.
– Där finns ett flertal förslag på åtgärder för att tydliggöra ansvar på olika aktörer i försörjningskedjan, säger Maria Wanrud på Läkemedelsverket.
Myndigheten ställer sig positiv till förslag om lagringsskyldighet för företag och andra aktörer, sanktionsavgifter för de företag som anmäler restsituationer för sent och ökad samverkan mellan vården och andra aktörer i försörjningskedjan.
– Vi tror att detta tillsammans med andra åtgärder skulle ge ytterligare möjligheter att förebygga och åtgärda rest- och bristsituationer, säger Maria Wanrud.
Antal restanmälda förpackningar:
2018: 920
2019: 1269
2020: 1519
2021: 1047
2022: 1156*
*omfattar data t.o.m. 2022-10-20
text: Caroline Kahr Gollungberg
Uppdaterat: